Psaltaren 35

1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.

De David. Disputa mi causa, oh Yahvé, contra mis contendores; combate Tú a los que me combaten.

2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.

Echa mano al escudo y al broquel, y levántate en mi socorro.

3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.

Empuña la lanza, y cierra contra mis perseguidores. Dile a mi alma: “Tu salvación soy Yo.”

4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;

Queden confusos y avergonzados los que buscan mi vida. Vuelvan atrás, cubiertos de oprobio los que maquinan mi perdición.

5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.

Sean como la paja ante el viento, acosados por el Ángel de Yahvé.

6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.

Sea su camino obscuro y resbaloso, cuando el Ángel de Yahvé los persiga.

7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.

Porque sin causa me tendieron su red; y sin causa cavaron una fosa para mi vida.

8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.

Venga sobre ellos la muerte inesperada, y préndalos la red que para mí escondieron; caigan en la fosa que ellos mismos cavaron.

9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.

Y mi alma se regocijará en Yahvé, y se alegrará de su auxilio.

10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.

Todos mis huesos dirán: ¿Quién como Tú, Yahvé, que libras del prepotente al desvalido, y al pobre y afligido de la mano del que lo despoja?

11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.

Se levantaron testigos de iniquidad; me pedían cuentas de cosas que yo ni conocía.

12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.

Por el bien me devolvían mal, para desolación de mi alma.

13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.

En tanto que yo, cuando ellos enfermaban, vestía de cilicio, me maceraba con el ayuno, y mis plegarias me golpeaban el seno.

14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.

Me portaba como con un amigo, como con un hermano; me encorvaba triste, como quien llora a una madre.

15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.

Ellos, en cambio, se alegraron en mi adversidad, y se juntaron; coligados contra mí me hirieron de improviso, me laceraron sin tregua.

16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.

Entre impíos burladores de torta redonda, rechinaron contra mí sus dientes.

17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.

¿Hasta cuándo. Señor, lo estarás viendo? libra de sus maldades mi vida, de los leones a mi único bien.

18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.

Te daré gracias en la gran asamblea, te alabare ante un pueblo numeroso.

19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.

No se alegren a costa mía mis injustos enemigos; no se hagan guiños de ojo los que sin causa me odian,

20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;

porque ni siquiera hablan de paz, y planean traidoramente fraudes contra los pacíficos de la tierra.

21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.

Ensanchan contra mí sus bocas y dicen: “aja, aja; lo hemos visto con nuestros propios ojos”.

22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.

Tú, Yahvé, sí que lo has visto; no calles, Señor, no quieras estar lejos de mí.

23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.

Despierta y vela por mi defensa, por mi causa, Dios mío y Señor mío.

24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.

Júzgame Tú según tu justicia, Yahvé, Dios mío, que no se alegren a mi costa;

25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.

que no piensen en su corazón: “Hemos salido con nuestro deseo”; no digan: “Lo hemos devorado.”

26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.

Confundidos sean y abochornados a una los que se gozan en mi mal. Sean cubiertos de vergüenza e ignominia los que se ensoberbecen contra mí.

27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.

Alégrense y gócense los que comparten mi causa, y digan siempre: “Grande es Yahvé que se deleita en la paz de su siervo.”

28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.

Y mi lengua proclamará tu justicia; y tu alabanza perpetuamente.