Psaltaren 35

1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.

Salmo de Davi: Disputa, SENHOR contra os meus adversários; luta contra os que lutam contra mim.

2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.

Pega os [teus] pequeno e grande escudos, e levanta-te em meu socorro.

3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.

E tira a lança, e fecha [o caminho] ao encontro de meus perseguidores; dize à minha alma: Eu sou tua salvação.

4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;

Envergonhem-se, e sejam humilhados os que buscam [matar] a minha alma; tornem-se para trás, e sejam envergonhados os que planejam o mal contra mim.

5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.

Sejam como a palha perante o vento; e que o anjo do SENHOR os remova.

6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.

Que o caminho deles seja escuro e escorregadio; e o anjo do SENHOR os persiga.

7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.

Porque sem motivo eles esconderam de mim a cova de sua rede; sem motivo eles cavaram para minha alma.

8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.

Venha sobre ele a destruição sem que ele saiba [de antemão]; e sua rede, que ele escondeu, que o prenda; que ele, assolado, caia nela.

9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.

E minha alma se alegrará no SENHOR; ela se encherá de alegria por sua salvação.

10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.

Todos os meus ossos dirão: SENHOR, quem [é] como tu, que livras ao miserável daquele que é mais forte do que ele, e ao miserável e necessitado, daquele que o rouba?

11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.

Levantam-se más testemunhas; exigem de mim [coisas] que não sei.

12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.

Ele retribuem o bem com o mal, desolando a minha alma.

13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.

Mas eu, quando ficavam doentes, minha roupa [era] de saco; eu afligia a minha alma com jejuns, e minha oração voltava ao meu seio.

14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.

Eu agia [para com eles] como [para] um amigo [ou] irmão meu; eu andava encurvado, como que de luto pela mãe.

15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.

Mas quando eu vacilava, eles se alegravam e se reuniam; inimigos se reuniam sem que eu soubesse; eles me despedaçavam [em palavras], e não se calavam.

16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.

Entre os fingidos zombadores [em] festas, eles rangiam seus dentes por causa de mim.

17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.

Senhor, até quando tu [somente] observarás? Resgata minha alma das assolações deles; minha única [vida] dos filhos dos leões.

18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.

Assim eu te louvarei na grande congregação; numa grande multidão eu celebrarei a ti.

19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.

Não se alegrem meus inimigos por causa de mim por um mau motivo, [nem] acenem com os olhos aquele que me odeiam sem motivo.

20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;

Porque eles não falam de paz; mas sim, planejam falsidades contra os pacíficos da terra.

21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.

E abrem suas bocas contra mim, dizendo: Ha-ha, nós vimos com nossos [próprios] olhos!

22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.

Tu, SENHOR, tens visto [isso]; não fiques calado; SENHOR, não fiques longe de mim.

23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.

Levanta-te e acorda para meu direito, Deus meu, e Senhor meu, para minha causa.

24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.

Julga-me conforme a tua justiça, SENHOR meu Deus; e não deixes eles se alegrarem de mim.

25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.

Não digam eles em seus corações: Ahá, [vencemos], alma nossa! nem digam: Nós já o devoramos!

26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.

Que eles se envergonhem, e sejam juntamente humilhados os que se alegram pelo meu mal; vistam-se de vergonha e confusão os que se engrandecem contra mim.

27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.

Cantem de alegria e sejam muito contentes os que amam a minha justiça; e continuamente digam: Seja engrandecido o SENHOR, que ama o bem-estar de seu servo.

28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.

E minha língua falará de tua justiça, louvando a ti o dia todo.