Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
Mazmur Daud. TUHAN, lawanlah orang yang melawan aku, perangilah orang yang memerangi aku.
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
Ambillah utar-utar dan perisai-Mu, dan bangkitlah menolong aku.
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
Angkatlah lembing dan tombak-Mu untuk melawan orang yang mengejar aku. Katakanlah kepadaku bahwa Engkau penyelamatku.
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
Biarlah orang yang mau membunuh aku dikalahkan dan dipermalukan. Biarlah orang yang berkomplot melawan aku mundur dengan kebingungan.
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
Biarlah mereka diburu malaikat TUHAN, seperti sekam dihamburkan angin.
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
Biarlah mereka dikejar malaikat TUHAN di jalan yang gelap dan licin.
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
Percuma mereka memasang perangkap bagiku atau menggali lubang untuk menangkap aku.
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
Biarlah mereka ditimpa kebinasaan dengan tidak disangka-sangka. Biarlah mereka tertangkap dalam perangkapnya sendiri lalu jatuh dan binasa.
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
Maka aku bersorak-sorak karena TUHAN, hatiku gembira sebab Ia menyelamatkan aku.
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
Dengan segenap hati aku berkata, "TUHAN, Engkau tak ada bandingnya! Engkau melepaskan yang lemah dari yang kuat, yang miskin dan sengsara dari penindasnya."
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
Saksi-saksi jahat bangkit melawan aku, dan menuduh aku melakukan hal-hal yang tidak kuketahui.
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
Kebaikanku mereka balas dengan kejahatan; aku tenggelam dalam keputusasaan.
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
Waktu mereka sakit, aku sedih dan tidak makan; aku berdoa dengan menundukkan kepala,
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
seperti mendoakan seorang saudara atau seorang sahabat karib. Aku tunduk menangisi mereka, seolah aku berkabung untuk ibuku sendiri.
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
Tetapi waktu aku susah, mereka senang, dan berkerumun melawan aku. Mereka berjalan terpincang-pincang untuk menghina aku.
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
Mereka terus mengolok-olok seorang lumpuh, dan memandang aku dengan benci.
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
Sampai kapan, ya TUHAN, sampai kapan Engkau hanya memandang saja? Selamatkanlah aku dari serangan mereka, luputkanlah nyawaku dari singa-singa itu.
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
Maka aku akan bersyukur kepada-Mu di tengah umat-Mu, dan memuji nama-Mu dalam pertemuan mereka.
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
Jangan membiarkan aku dipermainkan oleh orang yang memusuhi aku tanpa sebab. Jangan membiarkan aku disoraki oleh orang yang membenci aku tanpa alasan.
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
Bicara mereka tidak ramah; mereka merencanakan penipuan terhadap orang yang hidup rukun.
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
Mereka berteriak-teriak kepadaku dan berkata bahwa mereka sudah melihat perbuatanku.
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
Tetapi Engkau, TUHAN, telah melihatnya; janganlah berdiam diri, ya TUHAN, janganlah jauh daripadaku.
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
Bangkitlah membela perkaraku, ya Allahku dan Tuhanku, tolonglah aku!
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
Belalah aku, sebab Engkau adil, ya TUHAN Allahku, jangan biarkan musuh menyoraki aku.
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
Jangan biarkan mereka berkata dalam hati, "Syukur, kita sudah menghabiskan nyawanya. Keinginan kita sudah terkabul!"
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
Biarlah orang yang senang melihat sengsaraku menjadi bingung dan mendapat malu. Biarlah orang yang menyombongkan diri terhadapku dihina dan dipermalukan.
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
Semoga orang yang ingin melihat aku dibenarkan bersorak dan bergembira. Semoga mereka berulang-ulang berkata, "Sungguh agunglah TUHAN! Ia menginginkan keselamatan hamba-Nya!"
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
Maka aku akan mewartakan keadilan-Mu, dan memuji Engkau sepanjang hari.
