Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
| לדוד ריבה יהוה את יריבי לחם את לחמי׃ |
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
| החזק מגן וצנה וקומה בעזרתי׃ |
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
| והרק חנית וסגר לקראת רדפי אמר לנפשי ישעתך אני׃ |
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
| יבשו ויכלמו מבקשי נפשי יסגו אחור ויחפרו חשבי רעתי׃ |
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
| יהיו כמץ לפני רוח ומלאך יהוה דוחה׃ |
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
| יהי דרכם חשך וחלקלקות ומלאך יהוה רדפם׃ |
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
| כי חנם טמנו לי שחת רשתם חנם חפרו לנפשי׃ |
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
| תבואהו שואה לא ידע ורשתו אשר טמן תלכדו בשואה יפל בה׃ |
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
| ונפשי תגיל ביהוה תשיש בישועתו׃ |
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
| כל עצמותי תאמרנה יהוה מי כמוך מציל עני מחזק ממנו ועני ואביון מגזלו׃ |
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
| יקומון עדי חמס אשר לא ידעתי ישאלוני׃ |
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
| ישלמוני רעה תחת טובה שכול לנפשי׃ |
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
| ואני בחלותם לבושי שק עניתי בצום נפשי ותפלתי על חיקי תשוב׃ |
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
| כרע כאח לי התהלכתי כאבל אם קדר שחותי׃ |
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
| ובצלעי שמחו ונאספו נאספו עלי נכים ולא ידעתי קרעו ולא דמו׃ |
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
| בחנפי לעגי מעוג חרק עלי שנימו׃ |
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
| אדני כמה תראה השיבה נפשי משאיהם מכפירים יחידתי׃ |
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
| אודך בקהל רב בעם עצום אהללך׃ |
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
| אל ישמחו לי איבי שקר שנאי חנם יקרצו עין׃ |
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
| כי לא שלום ידברו ועל רגעי ארץ דברי מרמות יחשבון׃ |
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
| וירחיבו עלי פיהם אמרו האח האח ראתה עינינו׃ |
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
| ראיתה יהוה אל תחרש אדני אל תרחק ממני׃ |
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
| העירה והקיצה למשפטי אלהי ואדני לריבי׃ |
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
| שפטני כצדקך יהוה אלהי ואל ישמחו לי׃ |
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
| אל יאמרו בלבם האח נפשנו אל יאמרו בלענוהו׃ |
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
| יבשו ויחפרו יחדו שמחי רעתי ילבשו בשת וכלמה המגדילים עלי׃ |
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
| ירנו וישמחו חפצי צדקי ויאמרו תמיד יגדל יהוה החפץ שלום עבדו׃ |
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
| ולשוני תהגה צדקך כל היום תהלתך׃ |
