< Psaltaren 35 >

1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
By David. Strive, Jehovah, with my strivers, fight with my fighters,
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
Take hold of shield and buckler, and rise for my help,
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
And draw out spear and lance, To meet my pursuers. Say to my soul, 'Thy salvation I [am].'
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
They are ashamed and blush, those seeking my soul, Turned backward and confounded, Those devising my evil.
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
They are as chaff before wind, And a messenger of Jehovah driving away.
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
Their way is darkness and slipperiness, And a messenger of Jehovah their pursuer.
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
For without cause they hid for me their netpit, Without cause they digged for my soul.
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
Meet him doth desolation — he knoweth not, And his net that he hid catcheth him, For desolation he falleth into it.
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
And my soul is joyful in Jehovah, It rejoiceth in His salvation.
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
All my bones say, 'Jehovah, who is like Thee, Delivering the poor from the stronger than he, And the poor and needy from his plunderer.'
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
Violent witnesses rise up, That which I have not known they ask me.
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
They pay me evil for good, bereaving my soul,
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
And I — in their sickness my clothing [is] sackcloth, I have humbled with fastings my soul, And my prayer unto my bosom returneth.
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
As [if] a friend, as [if] my brother, I walked habitually, As a mourner for a mother, Mourning I have bowed down.
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
And — in my halting they have rejoiced, And have been gathered together, Gathered against me were the smiters, And I have not known, They have rent, and they have not ceased;
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
With profane ones, mockers in feasts, Gnashing against me their teeth.
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
Lord, how long dost thou behold? Keep back my soul from their desolations, From young lions my only one.
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
I thank Thee in a great assembly, Among a mighty people I praise Thee.
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
Mine enemies rejoice not over me [with] falsehood, Those hating me without cause wink the eye.
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
For they speak not peace, And against the quiet of the land, Deceitful words they devise,
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
And they enlarge against me their mouth, They said, 'Aha, aha, our eye hath seen.'
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
Thou hast seen, O Jehovah, Be not silent, O Lord — be not far from me,
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
Stir up, and wake to my judgment, My God, and my Lord, to my plea.
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
Judge me according to Thy righteousness, O Jehovah my God, And they do not rejoice over me.
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
They do not say in their heart, 'Aha, our desire.' They do not say, 'We swallowed him up.'
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
They are ashamed and confounded together, Who are rejoicing at my evil. They put on shame and confusion, Who are magnifying themselves against me.
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
They sing and rejoice, who are desiring my righteousness, And they say continually, 'Jehovah is magnified, Who is desiring the peace of His servant.'
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
And my tongue uttereth Thy righteousness, All the day Thy praise!

< Psaltaren 35 >