Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
A psalm of David. Yahweh, work against those who work against me; fight against those who fight against me.
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
Grab your small shield and large shield; rise up and help me.
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
Use your spear and battle ax against those who chase me; say to my soul, “I am your salvation.”
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
May those who seek my life be shamed and dishonored. May those who plan to harm me be turned back and confounded.
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
May they be as chaff before the wind, as the angel of Yahweh drives them away.
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
May their way be dark and slippery, as the angel of Yahweh chases them.
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
Without cause they set their net for me; without cause they dug a pit for my life.
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
Let destruction overtake them by surprise. Let the net that they have set catch them. Let them fall into it, to their destruction.
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
But I will be joyful in Yahweh and rejoice in his salvation.
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
All my bones will say, “Yahweh, who is like you, who rescues the oppressed from those who are too strong for them and the poor and needy from those who try to rob them?”
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
Unrighteous witnesses rise up; they accuse me falsely.
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
They repay me evil for good. I am sorrowful.
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
But, when they were sick, I wore sackcloth; I fasted for them with my head bowed on my chest.
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
I went about in grief as for my brother; I bent down in mourning as for my mother.
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
But when I stumbled, they rejoiced and gathered together; they gathered together against me, and I was surprised by them. They tore at me without stopping.
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
With no respect at all they mocked me; they grind their teeth at me in rage.
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
Lord, how long will you look on? Rescue my soul from their destructive attacks, my life from the lions.
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
Then I will thank you in the great assembly; I will praise you among many people.
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
Do not let my deceitful enemies rejoice over me; do not let them carry out their wicked schemes.
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
For they do not speak peace, but they devise deceitful words against those in our land who live in peace.
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
They open their mouths wide against me; they said, “Aha, Aha, our eyes have seen it.”
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
You have seen it, Yahweh, do not be silent; Lord, do not be far from me.
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
Arouse yourself and awake to my defense; My God and my Lord, defend my cause.
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
Defend me, Yahweh my God, because of your righteousness; do not let them rejoice over me.
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
Do not let them say in their heart, “Aha, we have what we wanted.” Do not let them say, “We have devoured him.”
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
May they be put to shame and may they be confounded who rejoice at my distress. May those who exalt themselves over me be clothed with shame and dishonor.
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
Let those who desire my vindication shout for joy and be glad; may they say continually, “Yahweh be praised, he who delights in the welfare of his servant.”
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
Then I will tell of your justice and praise you all day long.
