Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
“A psalm of David.” Contend, O LORD! with them that contend with me! Fight against them that fight against me!
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
Take hold of shield and buckler, And stand up for my help!
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
Draw forth the spear and the axe against my persecutors; Say to me, “I am thy salvation.”
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
May they be confounded and put to shame, who seek my life; May they be turned back with disgrace, who devise my hurt!
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
May they be like dust before the wind; May the angel of the LORD drive them!
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
May their way be dark and slippery, And may the angel of the LORD pursue them!
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
For without cause they have laid for me a snare; Without cause they have digged for me a pit.
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
May unforeseen destruction come upon them! May the snare which they have laid lay hold on themselves, And may they fall into destruction!
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
Then shall my soul rejoice in the LORD; It shall exult in his protection.
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
All my bones shall say, Who, O LORD! is like thee, Who dost rescue the afflicted from the oppressor, The afflicted and destitute from the spoiler?
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
False witnesses have risen up; They charge me with that which has not entered my mind.
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
They repay me evil for good; They cause bereavement to my soul.
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
And yet I, during their sickness, clothed myself with sackcloth, And afflicted myself with fasting; And my prayer was turned to my bosom.
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
I behaved myself as if he had been my friend or brother; I bowed down in sadness, as one mourning for his mother.
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
But at my fall they rejoice, and gather themselves together; Revilers whom I know not assemble themselves against me; They tear me without ceasing.
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
With base men who mock for their bread, They gnash at me with their teeth.
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
How long, O LORD! wilt thou look on? O rescue my life from the destruction they plot for me; My precious life from these young lions!
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
I will thank thee in the great assembly! Before a numerous people I will praise thee.
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
Let not them that are my enemies wrongfully triumph over me; Let them not wink with the eye, who hate me without cause!
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
For they speak not peace; They devise deceit against them that are quiet in the land.
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
Yea, they open their mouths wide against me; They say, “Aha, aha! our eyes seeth it.”
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
Thou seest it, O LORD! be not silent! O LORD! be not far from me!
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
Arouse thyself; awake for my defence! My God and my Lord, awake to my cause!
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
Judge me according to thy righteousness, O Jehovah, my God! Let them not triumph over me!
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
Let them not say in their hearts, “Aha! we have our wish!” Let them not say, “We have swallowed him up!”
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
May they all be confounded and brought to shame, Who rejoice at my calamity! May they be clothed with ignominy and disgrace, Who exalt themselves against me!
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
Let them shout for joy, and be glad, Who favor my righteous cause; Let them ever say, “The LORD be praised, Who delighteth in the prosperity of his servant!”
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
So shall my tongue speak of thy righteousness, And daily repeat thy praise.
