Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
A Psalme of Dauid. Pleade thou my cause, O Lord, with them that striue with me: fight thou against them, that fight against me.
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
Lay hand vpon the shielde and buckler, and stand vp for mine helpe.
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
Bring out also the speare and stop the way against them, that persecute me: say vnto my soule, I am thy saluation.
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
Let them be confounded and put to shame, that seeke after my soule: let them be turned backe, and brought to confusion, that imagine mine hurt.
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
Let them be as chaffe before the winde, and let the Angel of the Lord scatter them.
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
Let their way be darke and slipperie: and let the Angel of the Lord persecute them.
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
For without cause they haue hid the pit and their net for me: without cause haue they digged a pit for my soule.
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
Let destruction come vpon him at vnwares, and let his net, that he hath laid priuilie, take him: let him fall into the same destruction.
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
Then my soule shalbe ioyfull in the Lord: it shall reioyce in his saluation.
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
All my bones shall say, Lord, who is like vnto thee, which deliuerest the poore from him, that is too strong for him! yea, the poore and him that is in miserie, from him that spoyleth him!
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
Cruell witnesses did rise vp: they asked of me things that I knewe not.
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
They rewarded me euill for good, to haue spoyled my soule.
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
Yet I, when they were sicke, I was clothed with a sacke: I humbled my soule with fasting: and my praier was turned vpon my bosome.
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
I behaued my selfe as to my friend, or as to my brother: I humbled my selfe, mourning as one that bewaileth his mother.
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
But in mine aduersitie they reioyced, and gathered them selues together: the abiects assembled themselues against me, and knewe not: they tare me and ceased not,
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
With the false skoffers at bankets, gnashing their teeth against me.
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
Lord, how long wilt thou beholde this? deliuer my soule from their tumult, euen my desolate soule from the lions.
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
So will I giue thee thankes in a great Congregation: I will praise thee among much people.
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
Let not them that are mine enemies, vniustly reioyce ouer mee, neyther let them winke with the eye, that hate mee without a cause.
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
For they speake not as friendes: but they imagine deceitfull woordes against the quiet of the lande.
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
And they gaped on mee with their mouthes, saying, Aha, aha, our eye hath seene.
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
Thou hast seene it, O Lord: keepe not silence: be not farre from me, O Lord.
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
Arise and wake to my iudgement, euen to my cause, my God, and my Lord.
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
Iudge me, O Lord my God, according to thy righteousnesse, and let them not reioyce ouer mee.
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
Let them not say in their hearts, O our soule reioyce: neither let them say, We haue deuoured him.
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
Let them bee confounded, and put to shame together, that reioyce at mine hurt: let them bee clothed with confusion and shame, that lift vp themselues against me.
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
But let them be ioyful and glad, that loue my righteousnesse: yea, let them say alway, Let the Lord be magnified, which loueth the prosperitie of his seruant.
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
And my tongue shall vtter thy righteousnesse, and thy praise euery day.
