Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
A psalm of David. Oppose my opponents, Lord; fight those who are fighting against me.
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
Put your armor on, and pick up your shield. Get ready, come and help me.
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
Draw your spear and your javelin, confront those who are chasing me. Tell me, “I am your salvation!”
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
Shame them! Humiliate those who are trying to kill me! Turn them back! Disgrace those who are planning to hurt me!
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
Let them be like chaff blown by the wind; let the angel of the Lord drive them away.
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
May their path be dark and slippery, with the angel of the Lord chasing them down.
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
For no reason they set a net to catch me; for no reason they dug a pit to trap me.
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
Let disaster come on them suddenly; let the net they set catch them instead; let the pit they dug trap them instead.
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
Then I will be glad in the Lord; I will be happy in his salvation.
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
Every part of me will say, Who can compare to you, Lord? You rescue the weak from the strong; the poor and needy from robbers.
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
Hostile witnesses stand up to testify against me, accusing me of crimes I don't know anything about.
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
They pay me back with evil instead of good. I feel like giving up.
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
But when they were sick, I put on clothes of sackcloth in sympathy. I denied myself through fasting. May my prayer for them return to bless me too.
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
I was upset for them, as if they were my own friends or family; I bowed down in grief as if I was mourning my own mother.
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
But when I was in trouble, they gathered around and laughed at me. Even strangers I don't know attacked me, constantly tearing me apart.
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
Like irreligious people mocking a cripple they mock me and call me names, gnashing their teeth at me.
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
How long, Lord, will you sit by and just watch? Save me from their vicious attacks; defend the only life I have from these lions.
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
Then I will thank you in front of the whole congregation and praise you in front of all the people.
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
Don't let my enemies take pleasure in my troubles, those people who hate me and tell lies about me, gloating over me for no reason.
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
They are not looking for peace; they invent malicious and deceptive schemes against innocent peace-loving people.
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
They open their mouths wide to make accusations against me, saying, “Look! Look! We saw it with our own eyes!”
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
But Lord, you've seen all this! Say something! Don't give up on me, Lord!
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
Wake up! Get up and defend me, my Lord and my God! Take up my case and make sure justice is done!
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
Vindicate me, my Lord and my God, because you are just and right. Don't let them gloat over me.
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
Don't let them say to themselves, “Look! We got what we wanted!” Don't let them say, “We completely destroyed him!”
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
Make them totally ashamed, all those who are happy for the trouble I'm in. Let those who are celebrating over me be covered with shame and dishonor.
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
Instead let those who are pleased I've been vindicated celebrate and shout for joy. Let them always say, “How great is the Lord! He is happy when his servants live in peace and have what they need.”
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
I will tell others about your character of truth and right, praising you all day long!
