Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
Of David himself. O Lord, judge those who harm me; assail those who attack me.
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
Take hold of weapons and a shield, and rise up in assistance to me.
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
Bring forth the spear, and close in on those who persecute me. Say to my soul, “I am your salvation.”
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
Let them be confounded and in awe, who pursue my soul. Let them be turned back and be confounded, who think up evil against me.
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
May they become like dust before the face of the wind, and let the Angel of the Lord hem them in.
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
May their way become dark and slippery, and may the Angel of the Lord pursue them.
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
For, without cause, they have concealed their snare for me unto destruction. Over nothing, they have rebuked my soul.
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
Let the snare, of which he is ignorant, come upon him, and let the deception, which he has hidden, take hold of him: and may he fall into that very snare.
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
But my soul will exult in the Lord and delight over his salvation.
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
All my bones will say, “Lord, who is like you?” He rescues the needy from the hand of the stronger one, the indigent and the poor from those who plunder him.
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
Unfair witnesses have risen up, interrogating me about things of which I am ignorant.
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
They repaid me evil for good, to the deprivation of my soul.
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
But as for me, when they were harassing me, I was clothed with haircloth. I humbled my soul with fasting, and my prayer will become my sinews.
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
Like a neighbor, and like our brother, so did I please; like one mourning and contrite, so was I humbled.
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
And they have been joyful against me, and they joined together. Scourges have been gathered over me, and I was ignorant of it.
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
They have been scattered, yet they were unremorseful. They have tested me. They scoffed at me with scorn. They gnashed their teeth over me.
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
Lord, when will you look down upon me? Restore my soul from before their malice, my only one from before the lions.
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
I will confess to you in a great Church. I will praise you among a weighty people.
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
May those who are my unjust adversaries not be glad over me: those who have hated me without cause, and who nod agreement with their eyes.
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
For indeed, they spoke peacefully to me; and speaking with passion to the earth, they intended deceit.
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
And they opened their mouth wide over me. They said, “Well, well, our eyes have seen.”
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
You have seen, O Lord, do not be silent. Lord, do not depart from me.
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
Rise up and be attentive to my judgment, to my cause, my God and my Lord.
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
Judge me according to your justice, O Lord, my God, and do not let them be glad over me.
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
Do not let them say in their hearts, “Well, well, to our soul.” Neither let them say, “We have devoured him.”
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
Let them blush and be in awe together, those who congratulate at my misfortunes. Let them be clothed with confusion and awe, who speak great things against me.
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
Let them exult and rejoice, who wish my justice, and let them ever say, “The Lord be magnified,” who will the peace of his servant.
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
And so my tongue will express your justice: your praise all day long.
