Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
Of David. O Lord, be on my side against those who are judging me; be at war with those who make war against me.
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
Be a breastplate to me, and give me your help.
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
Take up your spear and keep back my attackers; say to my soul, I am your salvation.
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
Let them be overcome and put to shame who make attempts to take my soul; let those who would do me damage be turned back and made foolish.
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
Let them be like dust from the grain before the wind; let the angel of the Lord send them in flight.
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
Let their way be dark and full of danger; let them be troubled by the angel of the Lord.
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
For without cause they have put a net ready for me secretly, in which to take my soul.
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
Let destruction come on them without their knowledge; let them be taken themselves in their secret nets, falling into the same destruction.
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
And my soul will have joy in the Lord; it will be glad in his salvation.
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
All my bones will say, Lord, who is like you? The saviour of the poor man from the hands of the strong, of him who is poor and in need from him who takes his goods.
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
False witnesses got up: they put questions to me about crimes of which I had no knowledge.
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
They gave me back evil for good, troubling my soul.
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
But as for me, when they were ill I put on the clothing of sorrow: I went without food and was sad, and my prayer came back again to my heart.
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
My behaviour was as if it had been my friend or my brother: I was bent low in grief like one whose mother is dead.
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
But they took pleasure in my trouble, and came together, yes, low persons came together against me without my knowledge; they never came to an end of wounding me.
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
Like men of deceit they put me to shame; the voice of their wrath was loud against me.
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
Lord, how long will you be looking on? take my soul from their destruction, my life from the lions.
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
I will give you praise in the great meeting; I will give you honour among a strong people.
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
Do not let my haters be glad over me falsely; let not those who are against me without cause make sport of me.
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
For they do not say words of peace; in their deceit they are designing evil things against the quiet ones in the land.
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
Their mouths were open wide against me, and they said, Aha, aha, our eyes have seen it.
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
You have seen this, O Lord; be not unmoved: O Lord, be not far from me.
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
Be awake, O Lord, be moved to take up my cause, my God and my Lord.
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
Be my judge, O Lord my God, in your righteousness; do not let them be glad over me.
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
Let them not say in their hearts, So we will have it: let them not say, We have put an end to him.
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
Let all those who take pleasure in my troubles be shamed and come to nothing: let those who are lifted up against me be covered with shame and have no honour.
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
Let those who are on my side give cries of joy; let them ever say, The Lord be praised, for he has pleasure in the peace of his servant.
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
And my tongue will be talking of your righteousness and of your praise all the day.
