Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
David ih Saam laa. Aw Angraeng, ka lokaek kaminawk to nang mah aek ah loe; kai tuh kaminawk to nang mah tuh ah.
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
Angvaenghaih hoi pakaahaih to la ah loe, kai abomh hanah angthawk ah.
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
Tayae to aphong ah loe, kai pacaekthlaek han patom kaminawk to pakaa khoep ah: ka hinghaih pakhra khaeah, Kai loe nang pahlongkung ni, tiah thui paeh.
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
Ka hinghaih boeng hanah pakrong kaminawk to palungboeng o nasoe loe, azatpaw o nasoe: kai amro han khokhan kaminawk to azatpawhaih hoiah hnukbangah amlaem o let nasoe.
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
Nihcae loe takhi mah hmuh ih tavai baktiah om o nasoe loe, Angraeng ih van kami mah nihcae to haek nasoe.
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
Nihcae caehhaih loklam to khoving nasoe loe, loklam amnaesak nasoe: Angraeng ih van kami mah nihcae to pacaekthlaek nasoe.
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
Nihcae loe takung om ai ah tamquta hoi kai hanah palok zang o, takung om ai ah ka hinghaih paro hanah tangqom to takaeh o.
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
To baktih kami nuiah poek ai pui hoiah raihaih to pha pae nasoe; angmah payang ih palok pongah angmah to aman nasoe: to amrohaih tangqom thungah angmah to krah nasoe.
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
To naah ka hinghaih mah Angraeng ah anghoe ueloe, anih pahlonghaih pongah anghoe tih.
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
To naah ka huhnawk boih mah, thacak kami ban thung hoiah amtang kami pahlongkung, ue, paro thaih kami ban thung hoiah amtang kaminawk pahlongkung, Angraeng, mi maw nang baktih kaom? tiah thui o tih.
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
Amsawn hnukung ah angdoe kaminawk loe angthawk o moe, ka panoek ai ih hmuennawk to ka nuiah amtik o.
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
Ka hinghaih paro hanah kahoih hmuen to kasae hoiah ang pathok o.
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
Toe kai loe nihcae ngannat o naah, buri kazii to kang zaeng moe, buhzah lawkthuihaih hoiah poek ka pahnaem pacoengah, palungthin tang hoiah lawk ka thuih.
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
Nihcae to kam pui hoi kaimah ih nawkamya baktiah ka poek: kami mah amno duek naah palungset baktih toengah, palungset hoiah ka ngam sut.
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
Toe kai amtim naah loe nihcae anghoe o moe, nawnto amkhueng o; ue, kai patoem kaminawk loe nawnto amkhueng o, nihcae to ka panoek ai; nihcae loe anghak ai ah kai ang pasik o:
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
kasae kaminawk mah poihkung ah minawk pahnuih o thuih baktih toengah, kai han haa ang kaek o thuih.
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
Aw Angraeng, nasetto maw nang khet sut han vop? Amrosak thaih nihcae ban thung hoiah ka hinghaih na pahlong paeh loe, hae kaipui ban thung hoiah ka palung koek ih ka hinghaih hae pahlong ah.
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
Rangpui amkhuenghaih ahmuen ah nang khaeah anghoehaih lok to ka thuih, kaminawk salakah nang kang pakoeh han.
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
Amsoem ai ah ka misanawk mah ka nuiah anghoe o thuih hmah nasoe; takung om ai ah kai hnuma kaminawk mah mik na pakhrip o thuih hmah nasoe.
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
Nihcae loe angdaehhaih to lok thui o ai; nihcae loe prae thungah amding rue ah khosah kaminawk athlaeng thai hanah pacaeng o.
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
Ue, nihcae loe pakha angh o moe, Aha, aha, aimacae ih mik hoi roe a hnuk o boeh, tiah a thuih o.
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
Aw Angraeng, hae baktih hmuennawk hae na hnuk boeh pongah, om taak duem hmah: Aw Angraeng, kangthla ah na om taak hmah.
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
Ka Sithaw hoi Angraeng, kai kawng pongah lokcaek hanah, anglawt loe, angthawk ah!
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
Aw Angraeng ka Sithaw, na toenghaih hoiah lok na takroek pae ah; ka nuiah nihcae mah anghoehaih tawn o hmah nasoe.
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
Nihcae mah palung thung hoiah Aah, aicae koehhaih loe acung boeh, tiah thui o hmah nasoe: anih loe a paaeh o boeh, tiah thui o hmah nasoe.
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
Karai ka tonghaih nuiah anghoe kaminawk loe azatpaw o nasoe loe, dawnraihaih hoiah om o nasoe: kai amoek thuih kaminawk loe azatpaw o nasoe loe, ahminsethaih hoiah om o nasoe.
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
Ka toenghaih pongah anghoe kaminawk loe, anghoehaih laa to sah o nasoe loe, nawm o nasoe: ue, Angmah ih tamna qoeng tahanghaih koeh Angraeng loe, lensawkhaih om nasoe, tiah thui o poe nasoe.
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
Ka palai mah loe na toenghaih ni thui ueloe, athun qui nang pakoehhaih lok to thui tih.
