Psaltaren 35
1 En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
Yahweh, pakigbatok niadtong nakigbatok kanako; pakig-away niadtong nakig-away kanako.
2 Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
Kupti ang imong gamay ug dako nga taming, tindog ug tabangi ako.
3 Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
Gamita ang imong bangkaw ug atsa alang niadtong naggukod kanako; sultihi ang akong kalag, “Ako ang imong kaluwasan.”
4 Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
Maulawan ug mapakyas unta kadtong nangita sa akong kinabuhi. Moatras ug malibog unta kadtong naglaraw og daotan kanako.
5 Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
Mahisama unta (sila) sa uhot nga gipadpad sa hangin, samtang abugon (sila) sa anghel ni Yahweh.
6 Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
Mongitngit ug modanlog unta ang ilang agianan, samtang gukdon (sila) sa anghel ni Yahweh.
7 Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
Sa walay hinungdan nag-andam silag lit-ag alang kanako; sa walay hinungdan nagkalot silag bangag alang sa akong kinabuhi.
8 Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
Laglaga (sila) sa wala nila damha. Mangaunay (sila) sa ilang giandam nga lit-ag. Mangahulog (sila) niini, ngadto sa ilang kalaglagan.
9 Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
Apan magmalipayon ako diha kang Yahweh ug magmaya sa iyang kaluwasan.
10 All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
Ang tanan nakong kabukogan moingon, “Yahweh, kinsa gayod ang sama kanimo, nga maoy magaluwas sa mga dinaugdaog gikan niadtong mga gamhanan ug ang kabos ug nanginahanglan gikan niadtong mangawat kanila?”
11 Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
Ang dili matarong nga mga saksi mibarog; nagpasangil (sila) ug bakak batok kanako.
12 De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
Gibalosan nila ug daotan ang akong pagkamaayo. Nagmasulub-on ako.
13 Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
Apan, sa dihang nagsakit (sila) nagbisti ako ug sako; nagpuasa ako alang kanila ug giduko ko ang akong ulo.
14 Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
Nagsubo ako ingon nga alang sa akong igsoong lalaki; nagluhod ako sa pagbangotan ingon nga alang sa akong inahan.
15 Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
Apan sa dihang napandol ako, naglipay (sila) ug nagtigom; nagtigom (sila) batok kanako, ug nahibulong ako kanila. Gikuniskunis nila ako sa walay hunong.
16 Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
Sa walay pagtahod nga gibugalbugalan nila ako; gipakagotan nila ako sa ilang mga ngipon.
17 Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
Ginoo, hangtod kanus-a man ka nga magtan-aw lang kanako? Luwasa ang akong kalag gikan sa ilang paglaglag, ang akong kinabuhi gikan sa mga liyon.
18 Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
Unya pasalamatan ko ikaw didto sa dakong panagtigom; daygon ko ikaw taliwala sa daghang katawhan.
19 Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
Ayaw itugot nga maglipay ang akong mga limbongan nga mga kaaway tungod kanako; ayaw itugot nga matuman ang ilang daotang mga laraw.
20 Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
Kay wala (sila) nagasulti ug kalinaw, apan naghimo silag malimbongong mga pulong batok niadtong nagpuyo nga malinawon sa among yuta.
21 Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
Ang ilang mga baba nakigbatok kanako; miingon (sila) “Hala! nakita namo kini.”
22 Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
Nakita nimo kini, Yahweh, ayaw pagpakahilom; Ginoo, ayaw pagpalayo kanako.
23 Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
Pagmata ug bangon labani ako; Akong Dios ug akong Ginoo, panalipdi ako.
24 Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
Panalipdi ako, Yahweh nga akong Dios, tungod sa imong pagkamatarong; ayaw itugot nga magmaya (sila) tungod kanako.
25 Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
Ayaw itugot nga moingon (sila) sa ilang kasingkasing, “Aha, natuman na ang among gitinguha.” Ayaw itugot nga moingon (sila) “Gilamoy na namo siya.”
26 Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
Pakaulawi (sila) ug liboga kadtong buot magpasakit kanako. Masul-oban unta sa kaulawan ug mapakyas kadtong nagdaugdaog kanako.
27 Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
Hinaot nga kadtong nagtinguha sa akong katubsanan magsinggit sa kalipay ug magmaya; hinaot nga magpadayon (sila) sa pag-ingon, “Dalaygon si Yahweh, siya nga malipay sa kadaogan sa iyang sulugoon.”
28 Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
Unya isugilon ko ang imong hustisya ug daygon ka sa tibuok adlaw.
