Psaltaren 34
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
Dawid dwom a ɔtoo bere a ɔboapa dan ɔbɔdamfo wɔ Abimelek anim no na ɔpanyin no gyaa no ma ɔkɔe no akyi. Mede aseda bɛma Awurade bere nyinaa; nʼayeyi wɔ mʼanom daa.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
Me kra bɛhoahoa ne ho wɔ Awurade mu; ma amanehunufo nte na wonni ahurusi.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Mo ne me nkamfo Awurade; momma yɛmmɔ mu nkamfo ne din!
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
Mefrɛɛ Awurade na ogyee me so; na ogyee me wɔ nea misuro nyinaa mu.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
Wɔn a wɔhwɛ nʼanim no hyerɛn na wɔn anim rengu ase da.
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
Ohiani yi frɛe, na Awurade tiee no; na ogyee no fii nʼahohia nyinaa mu.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
Awurade bɔfo wɛn wɔn a wosuro no, na ogye wɔn.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Monka nhwɛ na munhu sɛ Awurade ye. Nhyira ne onipa a oguan toa no.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Munsuro Awurade, mo a moyɛ nʼahotefo, na wɔn a wosuro no no nhia hwee.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
Gyata yɛ mmerɛw na ɔkɔm de wɔn, nanso wɔn a wɔhwehwɛ Awurade no, ade pa biara remmɔ wɔn.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Mommra, me mma, monyɛ aso mma me; mɛkyerɛkyerɛ mo Awurade ho suro.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
Mo mu hena na ɔpɛ nkwa na ɔpɛ sɛ ohu nna pa bebree?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Ɛne ɛnsɛ sɛ ɔka kasa bɔne, na ɛsɛ sɛ ogyae atorotwa.
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Twe wo ho fi bɔne ho, na yɛ papa; hwehwɛ asomdwoe na tiw no.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
Awurade ani wɔ atreneefo so na otie wɔn mpaebɔ;
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
Awurade ani sa wɔn a wɔyɛ bɔne, sɛ obeyi wɔn nkae afi asase yi so.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
Atreneefo teɛ mu su, na Awurade tie wɔn; oyi wɔn fi wɔn haw nyinaa mu.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
Awurade bɛn wɔn a wɔn koma abotow na ogye wɔn a wɔadwerɛw wɔn wɔ honhom mu no nkwa.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Onipa trenee behu amane bebree nanso Awurade gye no fi ne nyinaa mu;
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
ɔbɔ ne nnompe nyinaa ho ban, sɛnea mu baako mpo mu remmu.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
Bɔne bekum ɔdebɔneyɛni; ɔtreneeni atamfo benya afɔbu.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
Awurade gye nʼasomfo nkwa; wɔn a woguan toa no no mu biara renkɔ afɔbu mu.
