Psaltaren 34
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
Pesem Davidova, ko je bil izpremenil lice svoje pred Abimelekom, in je bil odšel, ker ga je on podil. Blagoslavljal bodem Gospoda vsak čas; vedno bode hvala njegova v ustih mojih.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
V Gospodu se bode ponašala duša moja; čuli bodejo krotki ter se veselili;
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Poveličujte Gospoda z menoj, in vkup povišujmo ime njegovo.
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
Iskal sem Gospoda in uslišal me je, in iz vseh strahov mojih me je rešil.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
Kateri gledajo vanj in pritekajo, obličja njih naj se ne osramoté, govoré naj:
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
Ta ubogi je klical, in Gospod je uslišal; in rešil ga je iz vseh stisek njegovih.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
Šatorišče stavijo angeli Gospodovi okrog njih, kateri se ga bojé, in otme jih.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Pokusite in vidite, da je dober Gospod; blagor možu, kateri pribega k njemu.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Bojte se Gospoda, svetniki njegovi, ker stradanja ni njim, ki se ga bojé.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
Mladi levi beračijo in stradajo; kateri pa iščejo Gospoda, ne pogrešajo nobenega blaga.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Dejte, sinovi, poslušajte me: strah Gospodov vas bodem učil.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
Kdo je ón mož, kateri se veseli življenja, ljubi dní, rad uživa dobro?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Varuj jezik svoj hudega, in ustne tvoje naj ne govoré zvijače.
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Umikaj se hudemu in delaj dobro; išči mirú in hodi za njim.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
Oči Gospodove pazijo na pravične, in ušesa njegova na njih vpitje.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
Srdito pa je njim, ki delajo hudo, obličje Gospodovo, da iztrebi sè zemlje njihov spomin.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
Ko kličejo, sliši jih Gospod, in jih iz vseh njih stisek otima.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
Blizu je Gospod pobitim v srci; in potrte v duhu rešuje.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Mnoge so pravičnega nadloge, ali iz njih vseh ga reši Gospod:
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
Vse kosti njegovo ohrani, ena izmed njih se ne zlomi.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
Krivične pa zadeva sè smrtjo nadloga, in kateri sovražijo pravičnega, pogubé se.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
Gospod otima dušo hlapcev svojih, in ne pogubi se nobeden, ki pribega k njemu.
