Psaltaren 34
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
Av David, da han tedde sig som vanvittig for Abimelek, og denne jog ham fra sig, og han gikk bort. Jeg vil love Herren til enhver tid, hans pris skal alltid være i min munn.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
Min sjel skal rose sig av Herren; de saktmodige skal høre det og glede sig.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Pris Herrens storhet med mig, og la oss sammen ophøie hans navn!
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
Jeg søkte Herren, og han svarte mig, og han fridde mig fra alt det som forferdet mig.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
De så op til ham og strålte av glede, og deres åsyn rødmet aldri av skam.
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
Denne elendige ropte, og Herren hørte, og han frelste ham av alle hans trengsler.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
Herrens engel leirer sig rundt omkring dem som frykter ham, og han utfrir dem.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Smak og se at Herren er god! Salig er den mann som tar sin tilflukt til ham.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Frykt Herren, I hans hellige! For intet fattes dem som frykter ham.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
De unge løver lider nød og hungrer, men dem som søker Herren, fattes ikke noget godt.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Kom, barn, hør mig! Jeg vil lære eder Herrens frykt.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
Hvem er den mann som har lyst til liv, som ønsker sig dager til å se lykke?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Hold din tunge fra ondt og dine leber fra å tale svik!
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Vik fra ondt og gjør godt, søk fred og jag efter den!
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
Herrens øine er vendt til de rettferdige, og hans ører til deres rop.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
Herrens åsyn er imot dem som gjør ondt, for å utrydde deres ihukommelse av jorden.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
Hine roper, og Herren hører, og av alle deres trengsler utfrir han dem.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
Herren er nær hos dem som har et sønderbrutt hjerte, og han frelser dem som har en sønderknust ånd.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Mange er den rettferdiges ulykker, men Herren utfrir ham av dem alle.
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
Han tar vare på alle hans ben, ikke ett av dem blir sønderbrutt.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
Ulykke dreper den ugudelige, og de som hater den rettferdige, dømmes skyldige.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
Herren forløser sine tjeneres sjel, og ingen av dem som tar sin tilflukt til ham, dømmes skyldig.
