< Psaltaren 34 >
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
Ya Dawudi. Bwe yeefuula okuba omugu w’eddalu mu maaso ga Abimereki, oluvannyuma eyamugoba, era naye n’amuviira. Nnaagulumizanga Mukama buli kiseera, akamwa kange kanaamutenderezanga bulijjo.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
Omwoyo gwange guneenyumiririzanga mu Mukama; ababonyaabonyezebwa bawulire bajaguzenga.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Kale tutendereze Mukama, ffenna tugulumizenga erinnya lye.
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
Nanoonya Mukama, n’annyanukula; n’ammalamu okutya kwonna.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
Abamwesiga banajjulanga essanyu, era tebaaswalenga.
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
Omunaku ono yakoowoola Mukama n’amwanukula, n’amumalako ebyali bimuteganya byonna.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
Malayika wa Mukama yeebungulula abo abatya Mukama, n’abawonya.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Mulegeeko mulabe nga Mukama bw’ali omulungi! Balina omukisa abaddukira gy’ali.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Musseemu Mukama ekitiibwa mmwe abatukuvu be, kubanga abamutya tebaajulenga.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
Empologoma zirumwa enjala ne ziggwaamu amaanyi; naye abo abanoonya Mukama, ebirungi tebiibaggwengako.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Mujje wano baana bange, mumpulirize; mbayigirize okutya Mukama.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
Oyagala okuwangaala mu bulamu obulungi, okuba mu ssanyu emyaka emingi?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Olulimi lwo lukuumenga luleme okwogera ebitasaana, n’akamwa ko kaleme okwogera eby’obulimba.
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Lekeraawo okukola ebibi, okolenga ebirungi; noonya emirembe era ogigobererenga.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
Amaaso ga Mukama gatunuulira abo abatuukirivu, n’amatu ge gawulira okukaaba kwabwe.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
Mukama amaliridde okumalawo abakola ebibi, okubasaanyizaawo ddala n’obutaddayo kujjukirwa ku nsi.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
Abatuukirivu bakoowoola Mukama n’abawulira n’abawonya mu byonna ebiba bibateganya.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
Mukama abeera kumpi n’abalina emitima egimenyese, era alokola abo abalina emyoyo egyennyise.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Omuntu omutuukirivu ayinza n’okuba n’ebizibu bingi, naye byonna Mukama abimuyisaamu.
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
Amagumba ge gonna Mukama agakuuma, ne watabaawo na limu limenyeka.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
Ekibi kiritta abakola ebibi, n’abalabe b’abatuukirivu balibonerezebwa.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
Mukama anunula abaweereza be; so tewali n’omu ku abo abaddukira gy’ali alibonerezebwa.