Psaltaren 34
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
Psalmus David, cum immutavit vultum suum coram Achimelech, et dimisit eum et abiit. Benedicam Dominum in omni tempore: semper laus eius in ore meo.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
In Domino laudabitur anima mea: audiant mansueti, et laetentur.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Magnificate Dominum mecum: et exaltemus nomen eius in idipsum.
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
Exquisivi Dominum, et exaudivit me: et ex omnibus tribulationibus meis eripuit me.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
Accedite ad eum, et illuminamini: et facies vestrae non confundentur.
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
Iste pauper clamavit, et Dominus exaudivit eum: et de omnibus tribulationibus eius salvavit eum.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
Immittet angelus Domini in circuitu timentium eum: et eripiet eos.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Gustate, et videte quoniam suavis est Dominus: beatus vir, qui sperat in eo.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Timete Dominum omnes sancti eius: quoniam non est inopia timentibus eum.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
Divites eguerunt et esurierunt: inquirentes autem Dominum non minuentur omni bono.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Venite filii, audite me: timorem Domini docebo vos.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
Quis est homo qui vult vitam: diligit dies videre bonos?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Prohibe linguam tuam a malo: et labia tua ne loquantur dolum.
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Diverte a malo, et fac bonum: inquire pacem, et persequere eam.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
Oculi Domini super iustos: et aures eius in preces eorum.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
Vultus autem Domini super facientes mala: ut perdat de terra memoriam eorum.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
Clamaverunt iusti, et Dominus exaudivit eos: et ex omnibus tribulationibus eorum liberavit eos.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
Iuxta est Dominus iis, qui tribulato sunt corde: et humiles spiritu salvabit.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Multae tribulationes iustorum: et de omnibus his liberabit eos Dominus.
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
Custodit Dominus omnia ossa eorum: unum ex his non conteretur.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
Mors peccatorum pessima: et qui oderunt iustum delinquent.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
Redimet Dominus animas servorum suorum: et non delinquent omnes qui sperant in eo.
