Psaltaren 34
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
Davidi, cum immutavit vultum suum coram Achimelech, et dimisit eum, et abiit. Benedicam Dominum in omni tempore; semper laus ejus in ore meo.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
In Domino laudabitur anima mea: audiant mansueti, et lætentur.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Magnificate Dominum mecum, et exaltemus nomen ejus in idipsum.
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
Exquisivi Dominum, et exaudivit me; et ex omnibus tribulationibus meis eripuit me.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
Accedite ad eum, et illuminamini; et facies vestræ non confundentur.
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
Iste pauper clamavit, et Dominus exaudivit eum, et de omnibus tribulationibus ejus salvavit eum.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
Immittet angelus Domini in circuitu timentium eum, et eripiet eos.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Gustate et videte quoniam suavis est Dominus; beatus vir qui sperat in eo.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Timete Dominum, omnes sancti ejus, quoniam non est inopia timentibus eum.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
Divites eguerunt, et esurierunt; inquirentes autem Dominum non minuentur omni bono.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Venite, filii; audite me: timorem Domini docebo vos.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
Quis est homo qui vult vitam; diligit dies videre bonos?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Prohibe linguam tuam a malo, et labia tua ne loquantur dolum.
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Diverte a malo, et fac bonum; inquire pacem, et persequere eam.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
Oculi Domini super justos, et aures ejus in preces eorum.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
Vultus autem Domini super facientes mala, ut perdat de terra memoriam eorum.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
Clamaverunt justi, et Dominus exaudivit eos; et ex omnibus tribulationibus eorum liberavit eos.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
Juxta est Dominus iis qui tribulato sunt corde, et humiles spiritu salvabit.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Multæ tribulationes justorum; et de omnibus his liberabit eos Dominus.
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
Custodit Dominus omnia ossa eorum: unum ex his non conteretur.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
Mors peccatorum pessima; et qui oderunt justum delinquent.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
Redimet Dominus animas servorum suorum, et non delinquent omnes qui sperant in eo.
