Psaltaren 34
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
Di Davide, quando si finse insensato davanti ad Abimelec e, cacciato da lui, se ne andò. Io benedirò l’Eterno in ogni tempo; la sua lode sarà del continuo nella mia bocca.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
L’anima mia si glorierà nell’Eterno; gli umili l’udranno e si rallegreranno.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Magnificate meco l’Eterno, ed esaltiamo il suo nome tutti insieme.
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
Io ho cercato l’Eterno, ed egli m’ha risposto e m’ha liberato da tutti i miei spaventi.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
Quelli che riguardano a lui sono illuminati, e le loro facce non sono svergognate.
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
Quest’afflitto ha gridato, e l’Eterno l’ha esaudito e l’ha salvato da tutte le sue distrette.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
L’Angelo dell’Eterno s’accampa intorno a quelli che lo temono, e li libera.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Gustate e vedete quanto l’Eterno è buono! Beato l’uomo che confida in lui.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Temete l’Eterno, voi suoi santi, poiché nulla manca a quelli che lo temono.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
I leoncelli soffron penuria e fame, ma quelli che cercano l’Eterno non mancano d’alcun bene.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Venite, figliuoli, ascoltatemi; io v’insegnerò il timor dell’Eterno.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
Qual è l’uomo che prenda piacere nella vita, ed ami lunghezza di giorni per goder del bene?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Guarda la tua lingua dal male a le tue labbra dal parlar con frode.
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Dipartiti dal male e fa’ il bene; cerca la pace, e procacciala.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
Gli occhi dell’Eterno sono sui giusti e le sue orecchie sono attente al loro grido.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
La faccia dell’Eterno è contro quelli che fanno il male per sterminare di sulla terra la loro memoria.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
I giusti gridano e l’Eterno li esaudisce e li libera da tutte le loro distrette.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
L’Eterno e vicino a quelli che hanno il cuor rotto, e salva quelli che hanno lo spirito contrito.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Molte sono le afflizioni del giusto; ma l’Eterno lo libera da tutte.
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
Egli preserva tutte le ossa di lui, non uno ne è rotto.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
La malvagità farà perire il malvagio, e quelli che odiano il giusto saranno condannati.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
L’Eterno riscatta l’anima de’ suoi servitori, e nessun di quelli che confidano in lui sarà condannato.
