< Psaltaren 34 >
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
Dávidtól, midőn elváltoztatta az eszét Abímélek előtt, és az őt elűzte, és elment. Hadd áldom az Örökkévalót minden időben, állandóan dicsérete a szájamban.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
Az Örökkévalóval dicsekszik lelkem, hallják az alázatosak és örüljenek.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Mondjátok nagynak az Örökkévalót velem együtt, s hadd magasztaljuk nevét egyetemben!
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
Kerestem az Örökkévalót és meghallgatott engem, s minden félelmemből megmentett.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
Hozzá tekintettek föl és ragyogtak, s arczuk el nem pirulhat.
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
Ez az a szegény, ki felkiáltott, s az Örökkévaló hallotta, és mind a szorongásaiból megaegítotte.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
Táborozik az Örökkévaló angyala az ő tisztelől hörül, és kiszabadítja őket.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Érezzétek meg és lássátek, hogy jó az Örökkévaló; boldog a férfi, ki menedéket talál benne!
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Féljétek az Örökkévalót, szentjei ti, mert nincs hiánya tisztelőinek.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
Fiatal oroszlánok hoplaltak és éheztek, de kik az Órölikévalót keresik, nincsenek híján semmi jónak.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Jertek, fiúk, hallgassatok reám, istenfélelemre tanítlak meg.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
Ki az az ember, ki életet kiván, szereti élte napjait, hogy jót lásson?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Óvd meg nyelvedet a rossztól és ajkaidat csalárd beszédtől;
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
távozz a rossztól s tégy jót, keresd a békét és törekedjél rája.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
Az Örökkévaló szemei az igazak felé fordulnak, és fülei az ő fohászkodásuk felé.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
Az Örökkévaló arcza a gonoszok ellen fordul, hogy kiírtsa a földről emléküket.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
Kiáltottak s az Örökkévaló hallotta, s mind a szorongásaikból megmentette őket.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
Közel van az Örökkévaló a megtört szívűekhez, és a zúzott lelkűeket megsegíti.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Sok az igaznak a baja, de mindnyájából megmenti az Örökkévaló.
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
Megőrzi mind a csontjait, egy sem törik meg azok közül.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
Megöli a rosszaság a gonoszt, és az igaznak gyűlölői majd bűnhődnek.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
Megváltja az Örökkévaló szolgáinak lelkét és nem bűnhődnek mind, a kik menedéket keresnek benne.