Psaltaren 34
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
[A Psalm] of David, when he changed his behavior before Abimelech; who drove him away, and he departed. I will bless the LORD at all times: his praise [shall] continually [be] in my mouth.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
My soul shall make her boast in the LORD: the humble shall hear [of it] and be glad.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
O magnify the LORD with me, and let us exalt his name together.
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
I sought the LORD, and he heard me, and delivered me from all my fears.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
They looked to him, and were lightened: and their faces were not ashamed.
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
This poor man cried, and the LORD heard [him], and saved him out of all his troubles.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
The angel of the LORD encampeth around them that fear him, and delivereth them.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
O taste and see that the LORD [is] good: blessed [is] the man [that] trusteth in him.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
O fear the LORD, ye his saints: for [there is] no want to them that fear him.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
The young lions do lack, and suffer hunger: but they that seek the LORD shall not want any good [thing].
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Come, ye children, hearken to me; I will teach you the fear of the LORD.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
What man [is he that] desireth life, [and] loveth [many] days, that he may see good?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Keep thy tongue from evil, and thy lips from speaking guile.
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Depart from evil, and do good; seek peace, and pursue it.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
The eyes of the LORD [are] upon the righteous, and his ears [are open] to their cry.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
The face of the LORD [is] against them that do evil, to cut off the remembrance of them from the earth.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
[The righteous] cry, and the LORD heareth, and delivereth them out of all their troubles.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
The LORD [is] nigh to them that are of a broken heart; and saveth such as are of a contrite spirit.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Many [are] the afflictions of the righteous: but the LORD delivereth him out of them all.
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
He keepeth all his bones: not one of them is broken.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
Evil shall slay the wicked: and they that hate the righteous shall be desolate.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
The LORD redeemeth the soul of his servants: and none of them that trust in him shall be desolate.
