Psaltaren 34
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
“By David, when he disguised his reason before Abimelech, who drove him away, and he departed.” I will bless the Lord at all times: continually shall his praise be in my mouth.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
My soul shall make her boast in the Lord: the humble shall hear it, and be rejoiced.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Oh magnify the Lord with me, and let us exalt his name together.
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
I sought the Lord, and he answered me, and from all that I dreaded did he deliver me.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
They [who] looked unto him, were indeed enlightened, and their faces were not put to the blush.
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
This poor man cried, and the Lord heard him, and out of all his distresses did he save him.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
The angel of the Lord encampeth round about those who fear him, and delivereth them.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Experience and see that the Lord is good: happy is the man that trusteth in him.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Oh fear the Lord, ye his saints: for there is no want to those who fear him.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
The young lions do lack, and suffer hunger; but those who seek the Lord shall not want any good.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Come, ye children, hearken unto me: the fear of the Lord will I teach you.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
Who is the man that desireth life, loveth [many] days, that he may see happiness?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Guard thy tongue from evil, and thy lips from speaking deceit.
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Depart from evil, and do good; seek peace, and pursue it.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
The eyes of the Lord are directed unto the righteous, and his ears unto their cry.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
[But] the anger of the Lord is against those that do evil, to cut off from the earth their remembrance.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
Those cry, and the Lord heareth, and from all their distresses he delivereth them.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
The Lord is nigh unto those that are broken-hearted: and he saveth those that are of a contrite spirit.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Many are the afflictions of the righteous; but out of them all the Lord ever delivereth him.
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
He watcheth all his bones: not one of them is broken.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
The evil will slay the wicked: and they who hate the righteous shall incur guiltiness.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
The Lord redeemeth the soul of his servants: and all that trust in him shall not incur guiltiness.
