Psaltaren 34
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
A Psalme of Dauid, when he changed his behauiour before Abimelech, who droue him away, and he departed. I will alway giue thankes vnto the Lord: his praise shalbe in my mouth continually.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
My soule shall glory in the Lord: the humble shall heare it, and be glad.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Praise ye the Lord with me, and let vs magnifie his Name together.
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
I sought the Lord, and he heard me: yea, he deliuered me out of all my feare.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
They shall looke vnto him, and runne to him: and their faces shall not be ashamed, saying,
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
This poore man cryed, and the Lord heard him, and saued him out of all his troubles.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
The Angel of the Lord pitcheth round about them, that feare him, and deliuereth them.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Taste ye and see, howe gratious the Lord is: blessed is the man that trusteth in him.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Feare the Lord, ye his Saintes: for nothing wanteth to them that feare him.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
The lyons doe lacke and suffer hunger, but they, which seeke the Lord, shall want nothing that is good.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Come children, hearken vnto me: I will teache you the feare of the Lord.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
What man is he, that desireth life, and loueth long dayes for to see good?
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
Keepe thy tongue from euill, and thy lips, that they speake no guile.
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Eschewe euill and doe good: seeke peace and follow after it.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
The eyes of the Lord are vpon the righteous, and his eares are open vnto their crie.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
But the face of the Lord is against them that doe euill, to cut off their remembrance from the earth.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
The righteous crie, and the Lord heareth them, and deliuereth them out of all their troubles.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
The Lord is neere vnto them that are of a contrite heart, and will saue such as be afflicted in Spirite.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Great are the troubles of the righteous: but the Lord deliuereth him out of them all.
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
He keepeth all his bones: not one of them is broken.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
But malice shall slay the wicked: and they that hate the righteous, shall perish.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
The Lord redeemeth the soules of his seruants: and none, that trust in him, shall perish.
