Psaltaren 34

1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.

(Af David, da han lod afsindig for Abimelek, og denne jog ham fra sig, og han drog bort.) Jeg vil love HERREN til hver en Tid, hans Pris skal stadig fylde min Mund

2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.

min Sjæl skal rose sig af HERREN, de ydmyge skal høre det og glæde sig.

3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.

Hylder HERREN i Fællig med mig, lad os sammen ophøje hans Navn!

4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.

Jeg søgte HERREN, og han svarede mig og friede mig fra alle mine Rædsler.

5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.

Se hen til ham og strål af Glæde, eders Åsyn skal ikke beskæmmes.

6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.

Her er en arm, der råbte, og HERREN hørte, af al hans Trængsel frelste han ham.

7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.

HERRENs Engel slår Lejr om dem, der frygter ham, og frier dem.

8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.

Smag og se, at HERREN er god, salig den Mand, der lider på ham!

9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.

Frygter HERREN, I hans hellige, thi de, der frygter ham, mangler intet.

10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.

Unge Løver lider Nød og sulter, men de, der søger HERREN, dem fattes intet godt.

11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.

Kom hid, Børnlille, og hør på mig, jeg vil lære jer HERRENs Frygt.

12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?

Om nogen attrår Liv og ønsker sig Dage for at skue Lykke,

13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.

så var din Tunge for ondt, dine Læber fra at tale Svig;

14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.

hold dig fra ondt og øv godt, søg Fred og jag derefter.

15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.

Mod dem, der gør ondt, er HERRENs Åsyn for at slette deres Minde af Jorden; (vers 16 og 17 har byttet plads)

16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.

på retfærdige hviler hans Øjne, hans Ører hører deres Råb;

17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.

når de skriger, hører HERREN og frier dem af al deres Trængsel.

18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.

HERREN er nær hos dem, hvis Hjerte er knust, han frelser dem, hvis Ånd er brudt.

19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.

Den retfærdiges Lidelser er mange, men HERREN frier ham af dem alle;

20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.

han vogter alle hans Ledemod, ikke et eneste brydes.

21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.

Ulykke bringer de gudløse Død, og bøde skal de, der hader retfærdige.

22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.

HERREN forløser sine Tjeneres Sjæl, og ingen, der lider på ham, skal bøde.