Psaltaren 34
1 En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg. Jag vill lofva Herran i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.
Kawmih a tym awh awm Bawipa taw zoeksang kawng nyng; amah kyihcahnaak ce ka hui kam lai awh awm quiqah kaw.
2 Min själ skall berömma sig af Herranom, att de elände skola höra det, och glädja sig.
Ka hqingnaak ve Bawipa awh ak tha awm kaw; ak khuikhakhqi ing za seitaw zeel u seh.
3 Priser med mig Herran, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.
Bawipa ce nim kyihcah pyi unawh; ang ming ce kut oet cana zoeksang lah u sih.
4 Då jag sökte Herran, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.
Bawipa ce sui nyng, amah ing nim hlat hy; kak kqihnaak boeih awhkawng amah ing ni hul hy.
5 De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.
Amah ak toek thlangkhqi boeih taw vang unawh; ami haaikhqi ce chahnaak ing am dah pe qoe hy.
6 De denne elände ropade, hörde honom Herren; och halp honom utur all hans nöd.
Khawdeng thlang ing ak khy awh ce, Bawipa ing zaak pe nawh, a khuikhanaak khqi boeih awhkawng anih ce hul hy.
7 Herrans Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.
Amah ak kqih thlangkhqi taw BawipaK khan ceityihkhqi ing chung unawh anih ce hul uhy.
8 Smaker och ser, huru ljuflig Herren är; säll är den som tröster uppå honom.
Bawipa a leeknaak ce tan unawh taw hu lah uh; amah awh ak thukkhqi taw a zoseen hy.
9 Frukter Herran, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.
Nangmih amah ak thlangciimkhqi, Bawipa ce kqih lah uh, kawtih amah ak kqihkhqi taw ikaw awm am deng ti kawm uh.
10 De rike skola törstige vara och hungra; men de som Herran söka, hafva ingen brist på något godt.
Sendeih taw ak tha boeih nawh ak phoen cawi thai hy, cehlai Bawipa ak sui thlangkhqi taw ik-oeih leek am deng qoe uhy.
11 Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder Herrans fruktan.
Ka cakhqi law unawh taw ngai lah uh; Bawipa kqihnaak ce ni cawngpyi vang nyng.
12 Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?
Nangmih hqingnaak ak lungnaakkhqi ingkaw khawnghik leek khawzah huh aham ak ngaihkhqi,
13 Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.
awihche am nak kqawnnaak aham nam lai ce cyt unawh na hui ing qaai awi amak kqawnnaak aham cyt lah uh.
14 Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.
Ik-oeih che ce cehta unawh ik-oeih leek ce sai lah uh; qoepnaak ce sui unawh hquut lah uh.
15 Herrans ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.
Thlakdyng ak khan awh Bawipa amik taw awm nawh ak khynaak awi ce ang haa ing ngai pehy.
16 Men Herrans ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.
Cehlai, ik-oeih amak leek ak sai thlangkhqi ce Bawipa ing hawi taak nawh, khawmdek awh a mingmih ami awm ce am sim loet voel hy.
17 Då de rättfärdige ropa, så hörer Herren; och hjelper dem utur alla deras nöd.
Thlakdyng ak khynaak ce Bawipa ing zaak pe nawh; cekkhqi ce kyinaak ak khui awhkawng hul khqi hy.
18 Herren är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.
Kawlung ak kqekkhqi venawh Bawipa taw zoe penawh lingbyi ak kqekkhqi ce hul hy.
19 Den rättfärdige måste mycket lida; men Herren hjelper honom utu thy allo.
Thlakdyng taw kyinaak khawzah hu seiawm, cekkhqi boeih ak khui awhkawng Bawipa ing anih ce hul hy;
20 Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.
a quhkhqi boeih ce ak chung a hlip peek a dawngawh, pynoet ca awm am ek tikaw.
21 Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.
Cehlai, thlak che taw leeknaak ing him kawmsaw; thlakdyng a qaal ce thawlh sak na awm kaw.
22 Herren förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.
Bawipa ing a tyihzawihkhqi ce hul nawh; amah awh ak thukkhqi boeih taw am thawlh qoe kaw.
