Psaltaren 31

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.

Nkunga Davidi kuidi pfumu minyimbidi. Kuidi ngeyo, Yave ndintombila suamunu; kadi khumbu yimosi ndifua tsoni; wukhula mu busonga buaku.

2 Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.

Yinika dikutu diaku kuidi minu, Yiza nsualu, mu kukhula! Kuidi minu, bika wuba ditadi diama dingolo disuamina, suamunu kingolo, mu diambu di kuphukisa.

3 Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;

Sumbu didi ti ngeyo ditadi diama dingolo ayi suamunu kiama kingolo. Mu diambu di dizina diaku bika wuthuadisa ayi wundiatisa.

4 Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.

Bika wuthotula mu ntambu wu bathambila, bila ngeyo suamunu kiama.

5 Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.

Mu mioko miaku ndintambika pheve ama; Wukhula, a Yave, ngeyo Nzambi yi kiedika.

6 Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.

Ndieti lenda bobo bansingiminanga mu bitumba biphamba. Vayi minu diana diama didi mu Yave.

7 Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.

Ndiela mona khini ayi ndiela yangalala mu diambu di luzolo luaku; bila wumona ziphasi ziama; wuzaba kiadi ki muelꞌama.

8 Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.

Ayi wusia ku ndiekula ko mu mioko mi mbeni. Vayi ngeyo malu mama va buangu ki yalumuka.

9 Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.

Bika wumbona kiadi, a Yave, bila mu ziphasi ndidi. Meso mama; mabividi mu diambu di maniongo muelꞌama ayi nitu ama bibividi mu diambu di phasi

10 Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.

Luzingu luama lulembo suki mu kiadi ayi mimvu miama milembo suki mu diambu di kunga. Zingolo ziama zilembo suki mu diambu di ziphasi ziama, ayi mimvesi miama milembo lebakana ngolo.

11 Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.

Mu diambu di bambeni ziama zioso, ndiyikidi bila ki nlenzo kuidi bobo bafikimini yami ayi bila ki tsisi yiwombo mu diambu di batu bobo bazabini yama. Bobo bakumbona mu nzila balembo tini va ndidi.

12 Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.

Banzimbikini banga ti ndifua Ndidi banga nzungu tuma yibudika.

13 Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.

Bila ndilembo wi balembo thubidila buwombo ku ndambu ayi tsisi yingolo mu zindambu zioso balembo kutakananga va kimosi mu diambu banduanisa; balembo yendila luzingu luama manenga.

14 Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.

Vayi minu, mu ngeyo ndintula diana diama, a Yave, Ndieti tuba: “Ngeyo Nzambi ama.”

15 Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.

Bilumbu biama bioso bidi mu mioko miaku; wukhula mu mioko mi bambeni ziama ayi mu mioko mi bobo balembo ndandakana.

16 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.

Bika zizi kiaku kikienzukila kisadi kiaku; wuphukisa mu diambu di luzolo luaku lungolo.

17 Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)

Kadi tala ti ndifua tsoni, a Yave, bila kuidi ngeyo ndiyamikina. Vayi bika batu bambimbi bafua tsoni! Bika baba dio sui ku tsi bafua! (Sheol h7585)

18 Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.

Bika bididi bintotulanga luvunu biba dio sui; mu luniemo ayi mu mvuezolo beti yolukila mu luyanu kuidi mutu wusonga.

19 Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!

A phila, mamboti maku madidi manneni; momo wulundila bobo beti kukinzika; momo wuvangila bobo beti tomba suamunu kuidi ngeyo va ntuala batu.

20 Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.

Va ntuala meso maku, ngeyo weti kuba suekanga mu diambu di mambimbi mayindulanga batu ku buangu kioki wumvuandanga, ngeyo weti kuba keba mu luvovomo mu ludimi lueti funda.

21 Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.

Nzitusu wuba kuidi Yave Bila niandi wumbonisini luzolo luandi lungolo mu thangu ndiba mu divula dizungulu kuidi masodi.

22 Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.

Mu boma buama minu ndituba: “Minu ndivengumunu thama va ntualꞌaku.” Muaki ngeyo wuwa yamikina kuama mu diambu di kiadi mu thangu nditela mu diambu di lusadusu.

23 Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.

Bika luzola Yave beno banlongo bandi boso. Yave wunkebanga minkhuikizi Vayi wumvutudilanga mu bufuana bobo badi luniemo.

24 Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.

Lukikindisa ayi bika luba bukhafi mu mintima mieno; beno boso bobo luntulanga diana dieno mu Yave.