Psaltaren 31
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.
in finem psalmus David in te Domine speravi non confundar in aeternum in iustitia tua libera me
2 Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
inclina ad me aurem tuam adcelera ut eruas me esto mihi in Deum protectorem et in domum refugii ut salvum me facias
3 Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
quoniam fortitudo mea et refugium meum es tu et propter nomen tuum deduces me et enutries me
4 Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
educes me de laqueo hoc quem absconderunt mihi quoniam tu es protector meus
5 Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
in manus tuas commendabo spiritum meum redemisti me Domine Deus veritatis
6 Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
odisti observantes vanitates supervacue ego autem in Domino speravi
7 Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
exultabo et laetabor in misericordia tua quoniam respexisti humilitatem meam salvasti de necessitatibus animam meam
8 Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
nec conclusisti me in manibus inimici statuisti in loco spatioso pedes meos
9 Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.
miserere mei Domine quoniam tribulor conturbatus est in ira oculus meus anima mea et venter meus
10 Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.
quoniam defecit in dolore vita mea et anni mei in gemitibus infirmata est in paupertate virtus mea et ossa mea conturbata sunt
11 Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.
super omnes inimicos meos factus sum obprobrium et vicinis meis valde et timor notis meis qui videbant me foras fugerunt a me
12 Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.
oblivioni datus sum tamquam mortuus a corde factus sum tamquam vas perditum
13 Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.
quoniam audivi vituperationem multorum commorantium in circuitu in eo dum convenirent simul adversus me accipere animam meam consiliati sunt
14 Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
ego autem in te speravi Domine dixi Deus meus es tu
15 Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
in manibus tuis sortes meae eripe me de manu inimicorum meorum et a persequentibus me
16 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
inlustra faciem tuam super servum tuum salvum me fac in misericordia tua
17 Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)
Domine ne confundar quoniam invocavi te erubescant impii et deducantur in infernum (Sheol h7585)
18 Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.
muta fiant labia dolosa quae loquuntur adversus iustum iniquitatem in superbia et in abusione
19 Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
quam magna multitudo dulcedinis tuae Domine quam abscondisti timentibus te perfecisti eis qui sperant in te in conspectu filiorum hominum
20 Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.
abscondes eos in abdito faciei tuae a conturbatione hominum proteges eos in tabernaculo a contradictione linguarum
21 Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.
benedictus Dominus quoniam mirificavit misericordiam suam mihi in civitate munita
22 Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.
ego autem dixi in excessu mentis meae proiectus sum a facie oculorum tuorum ideo exaudisti vocem orationis meae dum clamarem ad te
23 Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.
diligite Dominum omnes sancti eius quoniam veritates requirit Dominus et retribuit abundanter facientibus superbiam
24 Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.
viriliter agite et confortetur cor vestrum omnes qui speratis in Domino
