Psaltaren 31

1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.

Kenka O Yahweh, kumamangak; saanmo koma a pulos nga ipalubos a maibabainak. Ispalennak babaen iti kinalintegmo.

2 Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.

Denggennak; darasem ti mangispal kaniak; agbalinka koma a bato a pagkamangak, maysa a sarikedked a mangisalakan kaniak.

3 Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;

Ta sika ti batok ken sarikedkedko; ngarud gapu iti naganmo, idalan ken iturongnak.

4 Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.

Ikkatennak manipud iti silo nga impakatda kaniak, gapu ta sika ti kamangko.

5 Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.

Kadagiti imam italekko ti espirituk; subbotenakto, O Yahweh, Dios ti kinamatalek.

6 Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.

Kagurak dagiti agserserbi kadagiti awan serserbina a didiosen, ngem agtalekak kenni Yahweh.

7 Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.

Agragsakakto ken agrag-oak iti kinapudno ti tulagmo, ta nakitam ti pannakaparparigatko; ammom ti pakariribukan ti kararuak.

8 Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.

Saannak nga inyawat iti kabusorko. Insaadmo dagiti sakak iti nalawa ken nawaya a lugar.

9 Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.

Maasika kaniak, O Yahweh, ta mariribukanak; agkakapsut dagiti matak iti panagsangsangitko agraman ti kararuak ken bagik.

10 Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.

Ta umababan ti biagko gapu iti panagladingit ken dagiti tawenko gapu iti panagas-asugko. Mapukpukaw ti pigsak gapu iti basolko, ken marunrunot dagiti tulangko.

11 Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.

Gapu kadagiti amin a kabusorko, ilaklaksiddak dagiti tattao; karimon dagiti kaarrubak ti kasasaadko, ken mabutbuteng dagiti makaam-ammo kaniak. Dagidiay makakita kaniak kadagiti daldalan ket itartarayandak.

12 Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.

Nalipatanakon a kas maysa a natay a tao nga awan mangpanpanunot. Kaslaak la maysa a banga a nabuong.

13 Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.

Ta nangngegko ti panagar-arasaas dagiti adu, kadagiti nakabutbuteng a damdamag manipud iti amin a suli kabayatan a sangsangkamaysada a mangpanggep iti maibusor kaniak. Panggependa a pukawen ti biagko.

14 Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.

Ngem agtalekak kenka, O Yahweh; kunak, “Sika ti Diosko.”

15 Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.

Ti pagtungpalak ket adda iti imam. Ispalennak manipud kadagiti ima dagiti kabusorko ken manipud kadagiti mangkamkamat kaniak.

16 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.

Pagraniagem ti rupam iti adipenmo; isalakannak babaen iti kinapudnom iti tulagmo.

17 Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)

Saanmo koma nga ipalubos a maibabainak, O Yahweh; ta umawagak kenka! Maibabain koma dagiti nadangkes! Mapaulimekda koma idiay sheol. (Sheol h7585)

18 Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.

Mapaulimek koma dagiti agul-ulbod a bibig nga agsasao a maibusor kadagiti nalinteg iti wagas a nakarit nga addaan kinatangsit ken gura.

19 Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!

Anian a naindaklan ti kinaimbagmo nga indulinmo para kadagiti agraraem kenka, nga ipakpakitam kadagiti kumamang kenka iti sangoanan ti amin a sangkatao-an!

20 Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.

Iti salinong ti presensiam, ilemmengmo ida manipud kadagiti panggep dagiti tattao. Ilemmengmo ida iti salinong manipud iti kinaranggas dagiti dila.

21 Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.

Madaydayaw ni Yahweh, ta impakitana kaniak ti nakakaskasdaaw a kinapudno ti tulagna idi addaak idiay nalakub a siudad.

22 Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.

Numan pay dagdagusko nga imbaga, “Naikkatakon manipud kadagiti matam,” ngem nangngegmo ti pakaasik para iti tulong idi immawagak kenka.

23 Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.

O, ayatenyo ni Yahweh, dakayo amin a napudno a sumursurot. Salsalakniban ni Yahweh dagiti napudno, ngem dusaenna iti naan-anay dagiti natangsit.

24 Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.

Pumigsa ken tumuredkayo, dakayo amin nga agtaltalek kenni Yahweh a tumulong.