Psaltaren 31
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.
For the leader. A psalm of David. In you, O Lord, I take refuge; let me never be put to shame. Rescue me in your faithfulness;
2 Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
incline to me your ear. Deliver me speedily. Be to me a rock of defence, a fortified house, to save me.
3 Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
For my rock and my fortress are you; lead me and guide me so your name will be honoured.
4 Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
Draw me out of the net they have hid for me, for you yourself are my refuge.
5 Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
Into your hand I commend my spirit: you ransom me, Lord, faithful God.
6 Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
I hate those devoted to worthless idols; I trust in the Lord.
7 Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
I will rejoice and be glad in your love, because you have looked on my misery, and cared for me in my distress.
8 Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
You have not given me into the enemy’s hand, you have set my feet in a spacious place.
9 Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.
Be gracious to me, Lord, for I am distressed; my eye is wasted away with sorrow.
10 Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.
For my life is consumed with grief, and my years with sighing. My strength is broken with misery, my bones waste away.
11 Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.
The scorn of all my foes, the butt of my neighbours am I, a terror to my acquaintance. At the sight of me in the street people turn quickly away.
12 Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.
I am clean forgotten like the dead, am become like a ruined vessel.
13 Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.
I hear the whispers of many – terror on every side – scheming together against me, plotting to take my life.
14 Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
But my trust is in you, Lord. ‘You are my God,’ I say;
15 Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
my times are in your hand, save me from the hand of the foes who pursue me.
16 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
Make your face to shine on your servant, save me in your love.
17 Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)
Put me not, O Lord, to shame, for I have called upon you. Let the wicked be put to shame silent in Sheol. (Sheol h7585)
18 Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.
Strike the false lips dumb, that speak proudly against the righteous with haughtiness and contempt.
19 Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
How great is the goodness you have treasured for those who fear you, and wrought for those who take refuge in you, in plain sight of all!
20 Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.
In your sheltering wings you hide them from plottings of people, you keep them safe in a bower from the chiding of tongues.
21 Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.
Blest be the Lord for the wonderful love he has shown me in time of distress.
22 Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.
For I had said in panic, ‘I am driven clean out of your sight.’ But you heard my plea, when I cried to you for help.
23 Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.
Love the Lord, all you faithful; the Lord protects the loyal, but repays the haughty in full.
24 Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.
Let your hearts be courageous and strong, all you who wait on the Lord.
