Psaltaren 31
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.
“For the leader of the music. A psalm of David.” In thee, O LORD! do I trust; let me never be put to shame; According to thy goodness deliver me!
2 Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
Bow down thine ear to me; help me speedily! Be to me a strong rock, a high fortress, for my deliverance!
3 Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
For thou art my rock and my high fortress; Be thou also my guide, and lead me, for thy name's sake!
4 Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
Draw me out of the net which they have secretly laid for me, For thou art my strength!
5 Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
Into thy hand I commit my life; Thou wilt deliver me, O LORD, thou God of truth!
6 Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
I hate those who regard lying vanities, And put my trust in the LORD.
7 Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
I will be glad and rejoice in thy mercy, That thou hast looked upon my trouble, And hast had regard to my distress;
8 Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
That thou hast not given me up to the hands of my enemies, But hast set my feet in a wide place.
9 Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.
Have mercy upon me, O LORD! for I am in trouble! My face is consumed with grief; Yea, my spirit and my body.
10 Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.
For my life is wasted with sorrow, And my years with sighing; My strength faileth by reason of my affliction, And my bones are consumed on account of all my enemies.
11 Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.
I have become the scorn of my neighbors, And the terror of my acquaintance; They who see me abroad flee from me.
12 Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.
I am forgotten like a dead man out of mind; I am like a broken vessel.
13 Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.
I hear the slander of many; fear is on every side; For they take counsel together against me; They devise to take away my life.
14 Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
But I trust in thee, O Jehovah! I say, “Thou art my God!”
15 Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
My destiny is in thy hand; Deliver me from the power of my enemies and persecutors!
16 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
Let thy face shine upon thy servant, And save me through thy mercy!
17 Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)
Let me not be put to shame, O LORD! for I have called upon thee; Let the wicked be put to shame; Let them be silenced in the grave! (Sheol h7585)
18 Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.
Let lying lips be put to silence, Which speak proud things against the righteous, With haughtiness and contempt!
19 Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
O how great is thy goodness, which thou treasurest up for them that fear thee; Which thou showest to them that trust in thee, before the sons of men!
20 Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.
Thou hidest them in the secret place of thy presence from the machinations of men; Thou shelterest them in thy pavilion from the violence of tongues.
21 Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.
Praised be the LORD; for he hath shown me his wonderful kindness, As in a fortified city!
22 Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.
I said in my distress, “I am cut off from before thine eyes;” But thou didst hear the voice of my supplication, When I cried unto thee.
23 Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.
O love the LORD, all ye his servants; For the LORD preserveth the faithful, And requiteth the proud in full measure!
24 Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.
Be of good courage; let your hearts be strong, All ye who trust in the LORD!
