Psaltaren 31
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.
[For the Chief Musician. A Psalm by David.] In you, LORD, I take refuge. Let me never be disappointed. Deliver me in your righteousness.
2 Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
Bow down your ear to me. Deliver me speedily. Be to me a strong rock, a house of defense to save me.
3 Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
For you are my rock and my fortress, therefore for your name's sake lead me and guide me.
4 Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
Pluck me out of the net that they have laid secretly for me, for you are my stronghold.
5 Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
Into your hands I commit my spirit. You redeem me, LORD, God of truth.
6 Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
I hate those who regard lying vanities, but I trust in the LORD.
7 Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
I will be glad and rejoice in your loving kindness, for you have seen my affliction. You have known my soul in adversities.
8 Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
You have not shut me up into the hand of the enemy. You have set my feet in a large place.
9 Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.
Have mercy on me, LORD, for I am in distress. My eye, my soul, and my body waste away with grief.
10 Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.
For my life is spent with sorrow, my years with sighing. My strength fails because of my affliction, and my bones waste away.
11 Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.
Because of all my adversaries I have become utterly contemptible to my neighbors, A fear to my acquaintances. Those who saw me on the street fled from me.
12 Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.
I am forgotten from their hearts like a dead man. I am like broken pottery.
13 Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.
For I have heard the slander of many, terror on every side, while they conspire together against me, they plot to take away my life.
14 Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
But I trust in you, LORD. I said, "You are my God."
15 Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
My times are in your hand. Deliver me from the hand of my enemies, and from those who persecute me.
16 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
Make your face to shine on your servant. Save me in your loving kindness.
17 Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)
Let me not be disappointed, LORD, for I have called on you. Let the wicked be disappointed. Let them be silent in Sheol. (Sheol h7585)
18 Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.
Let the lying lips be mute, which speak against the righteous insolently, with pride and contempt.
19 Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
Oh how great is your goodness, which you have stored up for those who fear you, which you have worked for those who take refuge in you, before the descendants of Adam.
20 Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.
In the shelter of your presence you will hide them from the plotting of man. You will keep them secretly in a dwelling away from the strife of tongues.
21 Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.
Praise be to the LORD, for he has shown me his marvelous loving kindness in a besieged city.
22 Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.
As for me, I said in my haste, "I am cut off from before your eyes." Nevertheless you heard the voice of my petitions when I cried to you.
23 Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.
Oh love the LORD, all you his faithful ones. The LORD preserves the faithful, and fully recompenses him who behaves arrogantly.
24 Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.
Be strong, and let your heart take courage, all you who hope in the LORD.
