Psaltaren 31
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.
In thee, O Jehovah, do I take refuge. Let me never be put to shame. Deliver me in thy righteousness.
2 Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
Bow down thine ear to me. Deliver me speedily. Be thou to me a strong rock, a house of defense to save me.
3 Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
For thou are my rock and my fortress. Therefore for thy name's sake lead me and guide me.
4 Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
Pluck me out of the net that they have laid secretly for me, for thou are my stronghold.
5 Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
Into thy hand I commend my spirit. Thou have redeemed me, O Jehovah, thou God of truth.
6 Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
I hate those who regard lying vanities, but I trust in Jehovah.
7 Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
I will be glad and rejoice in thy loving kindness, for thou have seen my affliction. Thou have known my soul in adversities,
8 Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
and thou have not shut me up into the hand of the enemy. Thou have set my feet in a large place.
9 Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.
Have mercy upon me, O Jehovah, for I am in distress. My eye wastes away with grief, yea, my soul and my body.
10 Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.
For my life is spent with sorrow, and my years with sighing. My strength fails because of my iniquity, and my bones are wasted away.
11 Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.
I have become a reproach because of all my adversaries, yea, to my neighbors exceedingly, and a fear to my acquaintances. Those who saw me outside fled from me.
12 Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.
I am forgotten as a dead man out of mind. I am like a broken vessel.
13 Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.
For I have heard the slander of many. Fear was on every side, while they took counsel together against me. They devised to take away my life.
14 Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
But I trusted in thee, O Jehovah. I said, Thou are my God.
15 Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
My times are in thy hand. Deliver me from the hand of my enemies, and from those who persecute me.
16 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
Make thy face to shine upon thy servant. Save me in thy loving kindness.
17 Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)
Let me not be put to shame, O Jehovah, for I have called upon thee. Let the wicked be put to shame. Let them be silent in Sheol. (Sheol h7585)
18 Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.
Let the lying lips be dumb, which speak against the righteous man insolently, with pride and contempt.
19 Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
O how great is thy goodness, which thou have laid up for those who fear thee, which thou have wrought for those who take refuge in thee before the sons of men!
20 Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.
In the covert of thy presence thou will hide them from the plotting of man. Thou will keep them secretly in a pavilion from the strife of tongues.
21 Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.
Blessed be Jehovah, for he has shown me his marvelous loving kindness in a strong city.
22 Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.
As for me, I said in my haste, I am cut off from before thine eyes. Nevertheless thou heard the voice of my supplications when I cried to thee.
23 Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.
O love Jehovah, all ye his sanctified. Jehovah preserves the faithful, and plentifully repays him who deals proudly.
24 Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.
Be strong, and let your heart take courage, all ye who hope in Jehovah.
