Psaltaren 31
1 En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, uppå dig förtröstar jag, låt mig aldrig på skam komma; fräls mig genom dina rättfärdighet.
Aw Bawipa, nang awh ni kang thuk hy, chah koeh ni phyih sak; na dyngnaak awh ce ni hul lah.
2 Böj din öron till mig, hasteliga hjelp mig; var mig en stark klippa och en borg, att du hjelper mig.
Nang haa keng law nawhtaw, kai hul aham ang tawnna law lah; kang thuknaak lungnu na awm nawh, ka hulkung vawngcak na awm lah.
3 Ty du äst min klippa och min borg; att du dock för ditt Namns skull mig leda och föra ville;
Nang taw kang thuknaak ingkaw ka vawngnu na, na awm a dawngawh nang ming ak caming ni ceh pyi nawhtaw ni hqui lah.
4 Att du ville draga mig utu nätet, som de för mig ställt hafva; ty du äst min starkhet.
Ka haiawh a dun qu thang awhkawng ni loet sak lah, nang taw kang thuknaak kung na na awm a dawngawh.
5 Uti dina händer befaller jag min anda; du hafver mig förlöst, Herre, du trofaste Gud.
Na kut awh kang myihla ni pe nyng; Aw Bawipa awitak Khawsa ni hul lah.
6 Jag hatar dem som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas till Herran.
Kawna amak awm myiqawl ak bawkkhqi ce sawh na nyng saw; Bawipa ce ypna nyng.
7 Jag fröjdar mig, och är glad öfver dina godhet; att du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.
Na lungnaak awh ce zeelmang ing awm vang, kawtih nang ing ka kyinaak ce hu law tiksaw kang myihla ing a khuikhanaak ce sim hyk ti.
8 Och du öfvergifver mig icke uti fiendans händer; du sätter mina fötter uppå vidt rum.
Ka qaal a venawh amni pe nawh ka khaw qawi ve hun nepnaak awh ning dyih sak hyk ti.
9 Herre, var mig nådelig, ty mig är ångest; mitt ansigte är förfallet för sorgs skull, dertill min själ och min buk.
Aw Bawipa ngaihang kawbin na ka awm a dawngawh, kai ve nim qeen lah; kak kawseet aih awh mik awm am dai hqa voel nyng; kang myihla ingkaw ka pum awm kawseet lungnat zawk hy.
10 Ty mitt lefvande är förtärdt vordet af bedröfvelse, och mine år af suckande; min kraft är igenom mina missgerning förfallen, och min ben äro försmäktade.
Ka hqingnaak ve kawsetnaak ing daih nawh ka kumkhqi awm ko ang kqangnaak ing khaw kum boeih hy; ka khuikha aih awh kak tha awm boet hqoeng nawh, ka quh awm ak tha am awm voel hy.
11 Det går mig så illa, att jag är en stor försmädelse vorden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.
Ka qaalkhqi dawngawh, ka pilnamkhqi ing ni hep unawh; ka pyikhqi ing nik kqih uhy - lam awh kai anik hukhqi ing ni centaak boeih uhy.
12 Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är vorden såsom ett sönderslaget kärile.
Ak thi hawh amyihna cekkhqi ing nim hilh boeih uhy; dek-am ak kqek zak amyihna ni ka awm hqoeng hawh.
13 Ty månge försmäda mig illa, så att hvar man skyr vid mig; de rådslå med hvarannan om mig, och akta taga mig lifvet bort.
Thlang khawzah ing a mini tengnaak awi doeng za nyng; voei a vang awh kqihnaak hqoeng na awm hy; kai ing am ka ngaihnaak ben awh ce za qu unawh ka hqingnaak him aham cai uhy.
14 Men jag, Herre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.
Cehlai, Bawipa nang ni ka ni ypnaak; “nang taw ka Khawsa ni” ti nyng.
15 Min tid står i dina händer; hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.
Ka tymkhqi ve nang a kut khuiawh ni a awm; ka qaalkhqi ingkaw kai anik hqutkhqi kut khui awhkawng ni hul lah.
16 Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare; hjelp mig genom dina godhet.
Na tyihzawih ak khan awh na haai hlangpan sak nawh; amak dyt thai na lungnaak ing ni hul lah.
17 Herre, låt mig icke till skam varda, ty jag åkallar dig; de ogudaktige varde till skam, och tystade i helvete. (Sheol h7585)
Aw Bawipa, chah koeh ni phyih sak, nang a venawh ni kak khy law; cehlai thlak chekhqi taw chah phyih sak nawh phyi khuiawh awimyh na zaih sak khing lah. (Sheol h7585)
18 Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodiga och hånliga.
Cekkhqi ing qaai awi amik kqawnnaak hui ce sit sak lah, oek qunaak ingkaw hepnaak ing thlakdyngkhqi ce amik kaa naak a dawngawh.
19 Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bevarat hafver; och bevisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn!
Nang anik kqihkhqi aham cun pe nawh, thlanghqingkhqi haiawh nang awh ak thukkhqi aham na taak zoseennaak taw bau soeih hy.
20 Du förgömmer dem hemliga när dig för hvars mans trug; du förskyler dem i hyddone för de trätosamma tungor.
Ang hyp na ak tengkungkhqi ven awhkawng na haai awhkaw awmnaak hun awh ak mawng na ta hyk ti.
21 Lofvad vare Herren, att han mig en underlig godhet bevisat hafver, i enom fastom stad.
Khawk bau cak awh ka awm awh kawpoek kyi qeennaak ce ang dang law sak a dawngawh, Bawipa venawh thangleeknaak awm seh nyng.
22 Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifven ifrå dine ögon; likväl hörde du mine böns röst, då jag till dig ropade.
Ka ly aih awh, “ning hawi taak valh hawh amih hyk ti!” ti nyng. Cehlai, qeennaak ka thoeh law awh ce qeennaak ing kak khynaak awi ce ngai law hyk ti.
23 Älsker Herran, alle hans helige. Herren bevarar de trogna, och vedergäller dem rikeliga, som högmod öfva.
A thlakciimkhqi boeih aw, Bawipa ce lungna lah uh! Bawipa ing ypawm thlangkhqi ce hqui a sawi nawh ak oek qu thlangkhqi taw a khawboe amyihna thung pehy.
24 Varer tröste och oförfärade, alle I, som Herran förbiden.
Nangmih Bawipa awh ngaih-unaak ak takhqi boeih namik tha awm sak unawh na mim thin caksak lah uh.
