Psaltaren 30

1 En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. Jag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.

Psalm Davidov, pesem posvečevanja hiše njegove. Poveličeval te bodem, Gospod, ker si me povzdignil, in sovražnikom mojim nisi dal radovati se nad mano.

2 Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.

Gospod, Bog moj, ko sem vpil do tebe, ozdravil si me.

3 Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. (Sheol h7585)

Gospod, izpeljal si iz groba dušo mojo, ohranil me živega, da ne idem v grob. (Sheol h7585)

4 I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid.

Prepevajte Gospodu, katerim on deli milost, in slavite spomin svetosti njegove.

5 Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.

Ko je bil trenotje v jezi svoji, pride življenje po dobroti njegovi; ako se zvečer oglasi jok, zjutraj petje.

6 Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.

Ker jaz sem govoril v mirnosti svoji: Ne omahnem vekomaj.

7 Ty du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.

Gospod, po dobroti svoji si bil na goro postavil mojo moč; ko si skrival obličje svoje, bil sem zbegan.

8 Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.

K tebi sem klical, Gospod, in Gospoda sem prosil:

9 Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?

Kaj prida bode v krvi moji, ko pojdem dol v jamo? ali te bode prah slavil? bode li oznanjal resnico tvojo?

10 Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.

Čuj, Gospod, in milost mi stórí; Gospod, bodi mi pomočnik.

11 Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje;

Izpreobrnil si mi jok moj v ples; razpasal si raševnik moj in opasal me z radostjo:

12 På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.

Da ti prepeva slava in ne umolkne. Gospod, Bog moj, slavil te bodem vekomaj.