Psaltaren 30
1 En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. Jag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.
En salme, en sang ved husets innvielse, av David. Jeg vil ophøie dig, Herre, for du har dradd mig op og ikke latt mine fiender glede sig over mig.
2 Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.
Herre min Gud! jeg ropte til dig, og du helbredet mig.
3 Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. (Sheol h7585)
Herre! du har ført min sjel op av dødsriket, du har kalt mig til live fra dem som farer ned i graven. (Sheol h7585)
4 I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid.
Lovsyng Herren, I hans fromme, og pris hans hellige navn!
5 Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.
For et øieblikk varer hans vrede, en levetid hans nåde; om aftenen kommer gråt som gjest, og om morgenen er det frydesang.
6 Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.
Men jeg sa i min trygghet: Jeg skal ikke rokkes evindelig.
7 Ty du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.
Herre! ved din nåde hadde du grunnfestet mitt fjell; du skjulte ditt åsyn, da blev jeg forferdet.
8 Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.
Til dig, Herre, ropte jeg, og til Herren bad jeg ydmykelig:
9 Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?
Hvad vinning er der i mitt blod, i at jeg farer ned i graven? Mon støvet vil prise dig, vil det forkynne din trofasthet?
10 Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.
Hør, Herre, og vær mig nådig! Herre, vær min hjelper!
11 Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje;
Du omskiftet min klage til dans for mig, du løste mine sørgeklær av mig og omgjordet mig med glede,
12 På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.
forat min ære skal lovsynge dig og ikke tie. Herre min Gud! jeg vil prise dig evindelig.
