Psaltaren 30

1 En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. Jag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.

ヱホバよわれ汝をあがめん なんぢ我をおこしてわが仇のわがことによりて喜ぶをゆるし給はざればなり

2 Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.

わが神ヱホバよわれ汝によばはれば汝我をいやしたまへり

3 Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. (Sheol h7585)

ヱホバよ汝わがたましひを陰府よりあげ我をながらへしめて墓にくだらせたまはざりき (Sheol h7585)

4 I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid.

ヱホバの聖徒よ ヱホバをほめうたへ奉れ きよき名に感謝せよ

5 Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.

その怒はただしばしにてその惠はいのちとともにながし 夜はよもすがら泣かなしむとも朝にはよろこびうたはん

6 Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.

われ安けかりしときに謂く とこしへに動かさるることなからんと

7 Ty du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.

ヱホバよなんぢ惠をもてわが山をかたく立せたまひき 然はあれどなんぢ面をかくしたまひたれば我おぢまどひたり

8 Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.

ヱホバよわれ汝によばはれり 我ひたすらヱホバにねがへり

9 Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?

われ墓にくだらばわが血なにの益あらん 塵はなんぢを讃たたへんや なんぢの眞理をのべつたへんや

10 Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.

ヱホバよ聽たまへ われを憐みたまへ ヱホバよ願くはわが助となりたまへ

11 Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje;

なんぢ踴躍をもてわが哀哭にかへわが麁服をとき歓喜をもてわが帶としたまへり

12 På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.

われ榮をもてほめうたひつつ默すことなからんためなり わが神ヱホバよわれ永遠になんぢに感謝せん