< Psaltaren 30 >
1 En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. Jag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.
Salmo. Canto per la festa della dedicazione del tempio. Di Davide. Ti esalterò, Signore, perché mi hai liberato e su di me non hai lasciato esultare i nemici.
2 Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.
Signore Dio mio, a te ho gridato e mi hai guarito.
3 Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. (Sheol )
Signore, mi hai fatto risalire dagli inferi, mi hai dato vita perché non scendessi nella tomba. (Sheol )
4 I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid.
Cantate inni al Signore, o suoi fedeli, rendete grazie al suo santo nome,
5 Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.
perché la sua collera dura un istante, la sua bontà per tutta la vita. Alla sera sopraggiunge il pianto e al mattino, ecco la gioia.
6 Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.
Nella mia prosperità ho detto: «Nulla mi farà vacillare!».
7 Ty du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.
Nella tua bontà, o Signore, mi hai posto su un monte sicuro; ma quando hai nascosto il tuo volto, io sono stato turbato.
8 Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.
A te grido, Signore, chiedo aiuto al mio Dio.
9 Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?
Quale vantaggio dalla mia morte, dalla mia discesa nella tomba? Ti potrà forse lodare la polvere e proclamare la tua fedeltà?
10 Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.
Ascolta, Signore, abbi misericordia, Signore, vieni in mio aiuto.
11 Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje;
Hai mutato il mio lamento in danza, la mia veste di sacco in abito di gioia,
12 På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.
perché io possa cantare senza posa. Signore, mio Dio, ti loderò per sempre.