Psaltaren 30

1 En Psalm, till att sjunga om Davids hus vigning. Jag prisar dig, Herre: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.

I will extol you, O LORD; for you have lifted me up, and have not made my foes to rejoice over me.

2 Herre min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.

O LORD my God, I cried unto you, and you have healed me.

3 Herre, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro. (Sheol h7585)

O LORD, you have brought up my soul from the grave: you have kept me alive, that I should not go down to the pit. (Sheol h7585)

4 I Helige, lofsjunger Herranom, och tacker i hans helga högtid.

Sing unto the LORD, O all of you saints of his, and give thanks at the remembrance of his holiness.

5 Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.

For his anger endures but a moment; in his favour is life: weeping may endure for a night, but joy comes in the morning.

6 Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.

And in my prosperity I said, I shall never be moved.

7 Ty du, Herre, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.

LORD, by your favour you have made my mountain to stand strong: you did hide your face, and I was troubled.

8 Jag vill, Herre, ropa till dig; Herran vill jag bedja.

I cried to you, O LORD; and unto the LORD I made supplication.

9 Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?

What profit is there in my blood, when I go down to the pit? Shall the dust praise you? shall it declare your truth?

10 Hör, Herre, och var mig nådelig; Herre, var min hjelpare.

Hear, O LORD, and have mercy upon me: LORD, be you my helper.

11 Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje;

You have turned for me my mourning into dancing: you have put off my sackcloth, and girded me with gladness;

12 På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. Herre, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.

To the end that my glory may sing praise to you, and not be silent. O LORD my God, I will give thanks unto you for ever.