Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
En salme av David, da han flydde for Absalom, sin sønn. Herre, hvor mange mine fiender er! Mange reiser sig imot mig.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Mange sier til min sjel: Det er ingen frelse for ham hos Gud. (Sela)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Men du, Herre, er et skjold omkring mig, min ære og den som opløfter mitt hode!
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
Høit ropte jeg til Herren, og han svarte mig fra sitt hellige berg. (Sela)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Jeg la mig og sov inn, jeg våknet; for Herren støtter mig.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Jeg frykter ikke for titusener av folk, som har lagt sig mot mig rundt omkring.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Reis dig, Herre, frels mig, min Gud! For du har slått alle mine fiender på kinnbenet, du har sønderbrutt de ugudeliges tenner.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Herren hører frelsen til; over ditt folk være din velsignelse! (Sela)
