Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
Dāvida dziesma, kad tas bēga no sava dēla Absaloma. Ak Kungs! cik daudz manu pretinieku! Daudz, kas ceļas pret mani
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Daudz saka uz manu dvēseli: tai pestīšanas nav pie Dieva.(Sela.)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Bet Tu, Kungs, esi par bruņām ap mani, mana godība un kas paceļ manu galvu.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
Es piesaucu To Kungu ar savu balsi, un Viņš mani paklausa no Sava svētā kalna. (Sela)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Es apgūlos un aizmigu, un atmodos, jo Tas Kungs mani uztur
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Es nebīstos no daudz tūkstošiem ļaužu, kas visapkārt pret mani stājās.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Celies, Kungs, glābi mani, mans Dievs, jo Tu visiem maniem ienaidniekiem siti vaigā, Tu bezdievīgiem salauzi zobus.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Pie Tā Kunga ir pestīšana! Tava svētība pār Taviem ļaudīm! (Sela)
