< Psaltaren 3 >
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
ヱホバよ我にあたする者のいかに蔓延れるや 我にさからひて起りたつもの多し
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
わが霊魂をあげつらひて かれは神にすくはるることなしといふ者ぞおほき (セラ)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
されどヱホバよ なんぢは我をかこめる盾わが榮わが首をもたげ給ふものなり
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
われ聲をあげてヱホバによばはればその聖山より我にこたへたまふ (セラ)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
われ臥していね また目さめたり ヱホバわれを支へたまへばなり
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
われをかこみて立かまへたる千萬の人をも我はおそれじ
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
ヱホバよねがはくは起たまへ わが神よわれを救ひたまへ なんぢ曩にわがすべての仇の頬骨をうち惡きものの歯ををりたまへり
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
救はヱホバにあり ねがはくは恩惠なんぢの民のうへに在んことを (セラ)