Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
Yon Sòm a David lè l te sove ale devan Absalom, fis li a O SENYÈ, gade kijan lènmi mwen yo ap miltipliye; Anpil moun leve kont mwen.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Anpil moun pale de nanm mwen, “Nanpwen delivrans pou li nan Bondye.” Tan
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Men Ou menm, O SENYÈ, se yon pwotèj ki antoure mwen, glwa mwen, ak (Sila) ki fè tèt mwen leve a.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
Mwen t ap kriye a SENYÈ a ak vwa mwen; Li te reponn mwen soti nan mòn sen Li an Tan
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Mwen te kouche e dòmi; mwen te leve, paske se SENYÈ a ki ban m fòs.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Mwen p ap pè menm dè milye de moun ki ta pran pozisyon kont mwen de tout kote.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Leve, O SENYÈ! Sove mwen, O Bondye mwen! Paske Ou te souflete tout lènmi mwen yo. Ou te kraze dan a mechan yo.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Delivrans se nan SENYÈ a. Ke benediksyon Ou toujou poze sou pèp Ou a.
