Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
Psaume de David. A l’occasion de sa fuite devant Absalom, son fils. O Éternel, que mes ennemis sont nombreux! Quelle multitude se lève contre moi!
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Combien qui disent à mon sujet: Plus de salut pour lui auprès de Dieu! (Pause)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Mais toi, ô Éternel! Tu es mon bouclier, Tu es ma gloire, et tu relèves ma tête.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
De ma voix je crie à l’Éternel, Et il me répond de sa montagne sainte. (Pause)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Je me couche, et je m’endors; Je me réveille, car l’Éternel est mon soutien.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Je ne crains pas les myriades de peuples Qui m’assiègent de toutes parts.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Lève-toi, Éternel! Sauve-moi, mon Dieu! Car tu frappes à la joue tous mes ennemis, Tu brises les dents des méchants.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Le salut est auprès de l’Éternel: Que ta bénédiction soit sur ton peuple! (Pause)
