< Psaltaren 3 >
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
Psaume de David, lorsqu’il s’enfuyait de devant Absalom, son fils. Éternel! combien sont multipliés mes ennemis, et sont nombreux ceux qui s’élèvent contre moi.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Beaucoup disent de mon âme: Il n’y a point de salut pour lui en Dieu. (Sélah)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
Mais toi, Éternel! tu es un bouclier pour moi; tu es ma gloire, et celui qui élève ma tête.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
Je crierai de ma voix à l’Éternel, et il me répondra de sa montagne sainte. (Sélah)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
Je me suis couché, et je m’endormirai: je me réveillerai, car l’Éternel me soutient.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
Je n’aurai pas de crainte des myriades du peuple qui se sont mises contre moi tout autour.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Lève-toi, Éternel; sauve-moi, mon Dieu! Car tu as frappé à la joue tous mes ennemis; tu as cassé les dents des méchants.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
De l’Éternel est le salut. Ta bénédiction est sur ton peuple. (Sélah)