Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
`The salm of Dauid, whanne he fledde fro the face of Absolon, his sone. Lord, whi ben thei multiplied that disturblen me?
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
many men rysen ayens me. Many men seien of my soule, Noon helthe is to hym in his God.
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
But thou, Lord, art myn vptakere; my glorye, and enhaunsyng myn heed.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
With my vois Y criede to the Lord; and he herde me fro his hooli hil.
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
I slepte, and `was quenchid, and Y roos vp; for the Lord resseyuede me.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
I schal not drede thousyndis of puple cumpassynge me; Lord, rise thou vp; my God, make thou me saaf.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
For thou hast smyte alle men beynge aduersaries to me with out cause; thou hast al to-broke the teeth of synneris.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Helthe is of the Lord; and thi blessyng, Lord, is on thi puple.
