Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
A Psalm of David, when he fled from Absalom his son. LORD, how are mine adversaries increased! many are they that rise up against me.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Many there be which say of my soul, There is no help for him in God. (Selah)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
But thou, O LORD, art a shield about me; my glory, and the lifter up of mine head.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
I cry unto the LORD with my voice, and he answereth me out of his holy hill. (Selah)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
I laid me down and slept; I awaked; for the LORD sustaineth me.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
I will not be afraid of ten thousands of the people, that have set themselves against me round about.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Arise, O LORD; save me, O my God: for thou hast smitten all mine enemies upon the cheek bone; thou hast broken the teeth of the wicked.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Salvation belongeth unto the LORD: thy blessing be upon thy people. (Selah)
