Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
A psalm of David, when he fled from his son Absalom. How many, Lord, are my foes! Those who rise up against me are many.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Many are those who say of me, “There is no help for him in his God.” (Selah)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
But you, Lord, are shield about me, my glory, who lifts up my head.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
When loudly I call to the Lord, from his holy hill he gives answer. (Selah)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
I laid down and slept: now I wake, for the Lord sustains me.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
I fear not the myriads of people who beset me on every side.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Arise, Lord: save me, my God, who strikes all my foes on the cheek, and shatters the teeth of the wicked.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Victory belongs to the Lord: let your blessing descend on your people. (Selah)
