Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
“A Psalm of David, when he fled from his son Absalom.” How many, O LORD, are mine enemies! How many are they who rise up against me!
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
How many are they who say of me, “There is no help for him with God”! (Pause)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
But thou, O LORD! art my shield, My glory, and the lifter-up of my head.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
I call upon the LORD with my voice, And he heareth me from his holy hill. (Pause)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
I lay me down and sleep; I awake, for the LORD sustaineth me.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
I will not fear the ten thousands of people Who on every side set themselves against me.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Arise, O LORD! Save me, O my God! For thou smitest the cheek of all my enemies; Thou breakest the teeth of the wicked.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Deliverance cometh from the LORD: May thy blessing be with thy people! (Pause)
