Psaltaren 3
1 En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
[A Psalm by David, when he fled from Absalom his son.] LORD, how my adversaries have increased. Many rise up against me.
2 Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
Many there are who say of my soul, "There is no salvation for him in God." (Selah)
3 Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
But you, LORD, are a shield around me, my glory, and the one who lifts up my head.
4 Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
I cried out to the LORD with my voice, and he answered me from his holy mountain. (Selah)
5 Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
I lay down and slept. I awoke, for the LORD sustains me.
6 Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
I am not afraid of ten thousands of people who have set themselves against me on every side.
7 Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
Arise, LORD. Save me, my God. For you slap all my enemies in the face. You break the teeth of the wicked.
8 När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
Salvation belongs to the LORD. Your blessing is upon your people. (Selah)
